Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men kommen bäda, k»ut men icke en,
Att det må vara ljust och varmt vid /mien!
Mä /Jan. far hvilken verldar nederfalla
Och sotar slockna, sotar tändas opp,
I jordens nod oss sända himlens hopp,
Att oi tillbedja Honom allu, alla!
X. T.
Starka Matti.
Uet var engång en rik
herreman, som skulle städsla sig
en dräng. Men nu var han
lika snål och elak, som han
var rik. Ja, han var så snål,
att han ieke ens nändes
släppa Guds dager in i sina rum,
af fruktan för att tapeterna
kunde blekas, utan fällde ner
rullgardinerna och satt i
skumrasket och räknade pengar,
medan alla andra gladde sig åt
det vackra solskenet. Och
lånade han ut en witten, så
ville han straxt ha en daler igen.
Och en sådan bondplågnre var
han, att når en bonde ville
säga sin granne något rätt
pinande fnit, sa kallade han
honom ackurat såsom
herremannen hette. Och sina
silfver-pengar låste han in i ett stort
schatull med sju hänglås, och
sedlarne hängde ban på
utspända segelgarnsstumpar bland
spindelväfvarne bakom
kakelugnen, för att icke tjufvarne
skulle veta söka dem der. Ja,
för större säkerhets skull gick
ban sjelf om qvällarne och
skällde såsom en hund kring
knutarne; ty hans gamla hund
hade dött af svält, och någon
ny nändes han icke bestå sig.
Sådan en var han: och nil
behöfde han städsla sig en dräng.
Men hans girighet och
hårdhet voro sä kända, att han i
hemsocknen icke kunde fä sig
någon tjenare. Han lät
derför spänna hästen för slädan
och reste till grannsocknen, för
att försöka sin lycka der.
Anländ till första gård, steg
han ur och gick in i stugan.
Vid ändan af bordet satt
husbonden, och på ömse sidor om
honom sutto flera traktens
unga raska karlar.
— Ar här någon, som vill
bli min dräng? frågade
herremannen och bligade
högfärdigt omkring sig.
Men folket, som kände hans
lynne och egenskaper, svarade
ej ett ord. Slutligen krafsade
sig vården förläget bakom
ö-rat och sade:
— Nej, hår fins icke någon,
som kan ha den äran, om ej
möjligtvis den der fremmande
karlen, som ligger på ugnen.
— Hvad är det för en
ut-börding? frågade herremannen.
— Jag vet ej vidare om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
