Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
53
björn nied uppspärradt gap
orli lyftad ram störtade sig
öfver honom. Men Matti var
ej sen att nappa nalle i
||elsen. sätta betslet i munnen pa
krabaten oeli svinga sig upp
pa ryggen, hvarefter ban red
hein och band besten fast i
stallet.
— Sesa! nu är hästen
hemma, sade Matti.
När nu husbonden femn och
såg björnen i sp il tan, blef han
hvit som ett lärft i ansigtet,
men klappade Matti sä
innerligt vänligt både pä axeln och
pä sidorna, och sade:
— Du är mig just en
riktig baddare, »lig kan man
använda i förtroende-uppdrag.
Långt bort i skogen på
andra sidan kärret i det stora
berget bor ett rå, som är
skyldig mig pengar. Förgäfves
bar jag flera gånger påmint
det, att det skall betala
siu skuld. Ga du i morgon
till bergsrået och k räf ut
pengarne och hemta hit dem. Men
tag en säck med dig, så att
du ej tappar slantarne efter
dig.
— »)a bevars, sade Matti,
men aret är rättnu fullt, och
jag får väl min lön, när jag
kommer tillbaka.
— Ja visst, ja visst! och
hälften af pengarne pä köpet,
försäkrade husbonden.
Skynda dig nu bara!
Följande dug vandrade
Matti öfver ängar och mossar med
säcken under armen bort till
ntskogen. Knappt gaf han sig
till att plocka ens ett lingon
under färden; han bara gick
framåt. Och sä kom han till
berget, der rået bodde.
Rundtomkring vextc höga, gamla
furor, som kastade en dyster
skugga öfver trakten, och
foten af berget omgafs af
snärjande enrisbuskar, stora
ormbunkar, starrgräs och ljung.
Man kunde riktigt bli hemsk
till mods att vara der helt
allena i d jupa ödemarken, så
ödsligt och tyst var der. Det
enda tecken till lif, Matti säg,
var ett par ugglor i mossen.
Men Marti gick obekymrad
fram och bultade på berget.
— Hvem vågar störa mig
midt i min middagslur?
ropade en ilsken stämma inifrån
berget.
— Ursägta! men husbonden
had sä mycket helsa och
sade att nådig bergsrået skulle
betala sin skuld, svarade Matti.
— Hvad pratar du för slag!
jag är ej skyldig ens ett
ruu-stveke! röt trollet, och sannt
sade ilet, ty det var ini bara
husbondens illfuudighet att
skicka Matti dit, för att
trollet skulle klösa ögonen ur
honom.
Men Matti blott lydde sin
husbondes befallning och
svarade:
— Puttra du bara lagom!
Ko hit straxt ined fyrkarne,
eller gör jag utmätning hos dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
