Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äS
— l)ii kan, du kan,
jublade barnen i korus; gif oss- en
bild af barnavännen, gif oss
skaldens port rät 11
— Det kan jag omöjligt
göra, svarade bon. För det
första har jag ieke lof dertill af
skalden — ban kunde bli så
ledsen, att ban aldrig mera
skulle stänka guld på mina
vingar och ...
— Ab nej, det liar ban visst
ieke hjerta till, ropade de; när
ban vet huru vi längta efter
det.
— Oeli för det andra, ser
ni, fortfor sländan, sä har jag
ieke derina bild ...
— För det kunde vi hitta
på råd, sade nu en rask
ungdom, som förde skaran an och
soni syntes ha gry i sig för tvä.
— Ar du konstnär, du?
frågade Trollsländan.
Ungdomen smålog vänligt
och raskt tillika och räckte
henne den färdiga bilden.
Hon såg och såg och
tyckte, att det nog också förtjente
att ses af andra, men... skulle
hon våga ?...
Den stackars Trollsländan
råkade i en sa häftig strid med
sig sjelf, att det riktigt vår en
lvcka, att hon icke brast itu.
Att göra skalden ledsen, det
ville hon minst af allt, men att
låta alla barnen £>ä miste om
det stora nöjet, det var också
bra hårdt.
— Skall det ske någonsin,
sä skall det. ske nil, sade hou
slutligen med bestämdhet. Nu
är ban borta i Aho och kan
inte hindra mig. Om han
också blir ledsen på tnig, så
förlåter ban mig dock för sina
kära små vänners skuld. Och
derför vägar ja fr försöket.
Och når Trollsländan
meddelat den unga skaran sitt
djerfva beslut, skyndade de,
lycklige, sin väg, och hon hörde
dem på afstånd sjunga:
,,jMm Du , som sjungit så silfeerlclar
„Den ton, Jnt Inf tiga, skära,
sång uch sayn J)u äfven har
,,Trädt larnabjcrtat så nära;
„Ot:h ilrrßr önska vi nu, vi smä,
„A/t Dig, den vän ri så rå/ filrstä,
„Mrd barnslig tacksamhet ära".
Starka Matti.
(Se rno C.)
Der hetnina hade
herremannen klifvit uppför stegen och
satt sig pa takåsen, hvarifrån
han hade en vidsträckt utsigt
öfver fälten rundtomkring.
Solen sken så vackert, de siuå
foglarne sjöngo och luften var
så mild; men det fägnade ej
hans elaka, förtorkade hjerta.
Snål och knarrig satt ban der
i sin gröna läder kaskett och
bruna kamlotts långrock och
njöt af att se huru hans
fattiga, trasiga
uuderhafvaiideträ-lade och stretade i sitt anletes
svett för att förkofra lians
e-godelar.
— Den der Matti har
ända varit mig till mycken
nytta under året, sade han för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
