Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.’.O
sig sjelf: men sä när hade det
också gällt, klippingen för mig,
ont jag ej varit lionom fur
slug.
Då sköto pa lätta vingar de
sroà svalorna förbi honom och
i|vittrade: jo, nytt! jo, pytt!
Men det var lian för högvis
att förstå. Han bara
skygga-de med handen öfver ögonen,
för att icke solen måtte sticka
honom i ansigtet, och kikade
med välbehag pä sina feta, af
Matti upparbetade åkrar och
ängar och sade:
— Nu tänker jag att
trollet har tagit honom.
Men just i det samma kom
Matti fram ur skogsbrynet med
säcken på ryggen.
— Kors i alla dar! skrek
husbonden och skuttade högt
till af förskräckelse. Och ett
riktigt underverk var det, alt
han ej damp pladask ned af
taket och bröt nacken af sig;
sä hastigt kom han ned
derifrån. För brinnkära lifvet
skyndade ban, såsom ban gick och
stod i kaskett och långrock,
till stallet, sadlade sin bästa
springare, kastade sig upp på
hästryggen och, utan att
hinna taga någonting med sig,
sprängde ban frän hus och
hem i yrande galopp, så att
kaskettcn vickade och
rockskörten fladdrade i vädret.
Men när Matti kom till
herrgården och såg att husbonden
rymt, slog ban påsen med
trollet i väggen, så att det sade
kratsch efter. Och alla
godsets nnderhafvande voro så
glada öfver att ha sluppit sin
elaka husbonde, att de på
e-viga minuten skickade efter
byspelmannen och togo sig en
dundrande sväng-otn i den
tomma herrgårdsbyggningen. Och
der dansade de långt in pä
natten både polska och svensk
kadrilj, sä att sedelbuntarne
flägtade och flögo huller om
buller bland dammet och
skräpet i kakelugsknuten. Och
Matti satt på husbondens
gamla, messingsbeslagna dragkista
och stödde fötterna på hans
stora schatull med de sju
häng-låsena och stampade takten,
så att det knakade efter. Men
närsom glädjen stod högst i
taket, gaf Matti schatullet en
sådan klack, att bottnet brast
i tu och alla husbondens
hopsparade, ergiga silverpengar
trillade ut ät golfvet. Och nu
var det bara att plocka upp;
ty från fogden börjande till
hönsgumman slutande, hade
ingen fått ut sin lön på
långliga tider. Men sjelf tog Matti
ingenting för sig, och när det
öfriga tjenatefolket undrade
hvarföre icke Matti äfven ville
ha sin andel af pengarne,
skakade ban bara på hufvudet
och sade:
— Nej! min sak är att
knäppa herrn i pannan; det var
min utlofvade lön, och jag
skall nog kräfva ut den.
Farväl med er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
