Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ii:
— Hvad ilr il il för en liteti
pys? frågade kopparslagaren.
— .lag bor bär straxt i
närheten och säg att du höll pä
att koka dig soppa af mitt
källvatten. Du misstycker väl
ieke att jag smakar litet på din
anrättning, svarade dvergen.
— Nej, smaka du på bara!
Du kan ieke dricka mycket,
skrattade kopparslagaren
öfverlägset.
— Tack skull du ha! sade
dvergen och klef upp på en
sten, för att räcka till kanten
af kärlet. Men knappt hade
han fört läpparne till
brädden af kitteln, innan ban i ett
drag hade druckit ut allt
hvad som fanns i grytan. Oeh
ett tu tre, förrän
kopparslagaren i sin häpenhet hunnit
anmärka ett ord, hoppade den
lilla dvergen neil i källan och
försvann.
1 detsamma återvände
Starka Matti och fiskaren. Den
ena hade lyckats fånga några
harar, och den andre hade
litet fisk med sig. Bada två
voro duktigt hungriga, och når
ile sägo att kopparslagaren ej
ens halle vatten i kitteln,
blefvo de förtretade och började
förebrå kopparslagaren hans
försumlighet.
— .Ja, nog är det lått att
gräla, urskuldade sig
kopparslagaren, men hade ni varit i
mitt ställe, så tror jag, min
själ, att det gått er på
samma sätt, som det gick mig.
Oeh så berättade
kopparslagaren åt kamraterna hvad
som tilldragit sig under deras
frånvaro.
— Men en stympare var du
i alla fall. som icke kunde
nappa pysslingen i benet, inföll
fiskaren. Jag skall stanna qvar
och koka vatten. Undertiden
kunnen j taga er en lur der
borta i småskogen. Visor sig
dvergen, skall jag nog knipa
honom.
Sagdt och gjordt: Starka
Matti och kopparslagaren
gingo och lade sig att sofva i
skuggan af några buskar, och
fiskaren fyllde kitteln med
vatten och lyftade den på elden.
Snart började vattnet att
förändra färg, det sjöd och
bubblade, blef rosenrödt, och
soppan var färdig. Fiskaren
läppjade och smackade och fann
att kopparslagaren icke talat
osaunt: en så utsökt fin soppa
hade ban aldrig i sitt lif
förtärt.
Dä knyckte honom någon
plötsligt i rocken och ban
hörde en lågmäld stämma såga:
— Får jag också smaka
litet?
— Aha! tänkte fiskaren, der
är han. Nu gäller det. att
vara på sin vakt.
Och ganska riktigt, när han
vände sig om, stod den lilla
gràklädde dvergeu der och
såg sä menlös ut, som om
ingenting passerat.
— Ja , du må smutta litet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
