Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I)
I
— Jo. jag är kopparslagare,
svarade mannen och svängde
prt kitteln, för att vara lika
artig tillbaka; men hvilka äro ni ?
’ — Mig kallar folket fur
Starka Matti, och ban här iir
fiskare. Har iln ingenting
deremot. sä kunde vi ju alla tre
bli vänner och kamrater.
— I)u sade ett ord,
svarade kopparslagaren, topp! jag
går in derpå.
Och så vandrade de alla tre
förtroligt vågen framåt och
berättade för hvarandra sina
lefnadsöden. Men det blefve nu
för vidlyftigt att här tala om
hvad de allt, en och hvar,
hade sett och erfarit.
Solen stod redan högt på
himmelen, när Starka Matti
ändtligen sade:
— Huru vore det, oin vi
nu skulle göra halt och äta
middag!
— Ja, det vore en skön sak,
svarade de båda andra. Lät
oss gå in i skogen ett stycke,
sä ha vi det angenämare.
Förslaget antogs, och de
kommo till en vacker, grön
äng, omgifven af doftande
ungskog. Midt pä ängen stod en
lummig hängbjörk, och vid dess
fot var en den allra klaraste
källa.
— Ilär år oss godt att
vara! tyckte de alla tre, och sä
begåfvo dt: sig in i skogen och
bröto af några gamla furor
till bränsle, hvarefter dt:
gjorde upp en muntert sprakande
brasa vid kanten uf källan och
satte kopparslagarens kittel på
elden.
— Ku kan kopparslagaren
stanna hår och fylla kitteln med
vatten och passa på elden,
medan fiskaren och jag gå att sc
oss om efter något att äta,
sade Starka Matti.
Deremot hade de andra
ingenting att invända. Fiskaren
gick till närmaste ajöstrand,
för att fånga litet småfisk,
Starka Matti vandrade af till
ungskogen, för att försöka att få
fatt i något vildhråd, och
kopparslagaren stannade qvar och
fyllde kitteln med vatten från
källan. Men det, var ett
förunderligt vatten! Ju mera det
kokade, desto rödaktigare blef det,
och när det sjudit och
bubblat en stund, antog det en
fullkomligt rosenröd färg. Den
förvånade kopparslagaren tog
slefven och läppjade litet på
anrättningen och fann, att det
var en den yppersta» rara
soppa, han kimtie tänka sig. Glad
i hågen öfver den
öfverraskning, han skulle bereda
Starka Matti och fiskaren, lyftade
ban kitteln varsamt ned på
marken, då i detsamma någon
sakta knyckte honom i rocken
bakifrån. Han vände sig om
och såg en liten gràklädd dverg
med röd mössa på hufvudet
och med ett långt grått skägg
och en näsa just som en
rödbeta sta framför sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
