Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrika ;lt barnen: abrakadabra!
abrakadabra!
— Jag föratår: Det år
få-gel-latin.
— Kajorna äro mycket
gamla och mycket lärda. Derföre
tycka de, att det är bara pjask
med den lärdomen man får i
nutidens skolor, och så göra
de narr af skolbarnen, som
gå der förbi med böckerna
under armen. De kunna ej
heller begripa, hunt man kan
vara så enfaldig och bo i
ordentliga hus, när man kan ha
sä trefligt i gamla
muröppningar. Men det Undrar (lem
ej att ha en sorts vänskap för
barnen. Och barnen ville
gerna se, hur det engång ser ut
i kajornas bon, men se, dertill
ha barnen för korta vingar.
De skicka ibland en pa
[»persdrake (lit upp, och då skrika
kajorna åter: abrakadabra!
a-brakadabra! De förstå nog,
att ingen drake får makt
öfver domkyrkotornet.
— Hut var det sen?
— Sen vill jag berätta (1ig
något, som kajorna sade och
som icke var abrakadabra. Bland
dem finnas flera, som äro
hundra år gamla, och de ha sctt
något sjelfva, men ännu mer
ha de hört al’ andra kajor,
deras förfäder, som varit ännu
mycket äldre, än de. Derföre
kunna de berätta huru det
varit i fordna tider, alltifrån den
tid, när Aho domkyrka
byggdes för I KM) år sedan. Det är
märkvärdigt alt höra på
kajorna, tnen dertill behöfs att
kunna fågel-latin.
— Nå, hvad ha de berättat?
— Det var engång ett land
i den höga norden. Der var
en flod vid namn Anrajoki
(om (len veta kajorna också
en saga). Vid Anrajoki
valen kulle, som hette
1’nikan-gari, eller Sömnens kulle. Och
Unikimgari var ett heligt
offerställe *), der hedningarne
brukade frambära sina offer
åt. himmelens gud Ju main, åt
hafvets gud A It t i y at jordens
gudinna A[atm t ■monen samt at
solen, månen och stjernorna.
Sköna hundraåriga ekar stodo
der rundtomkring, och mellan
dem var öfverst på kullen en
öppen plats, der större och
mindre stenar voro lagda i
ring. Der var hednagudanies
heliga lund, och der var
dystert och högtidligt under
tikarnas dunkla skuggor vid
OO
midsommartiden.
Vid denna tid pä aret
brukade hedningarne offra åt
solguden Uaal eller Jiahlcr, som
här kallades Ptslto eller
1’dkr-ico **) och som var en af de
förnämste gudarne, ty allt
lefvande älskar solen. Till hans
ära tändes en stor eld, som
ännu brukas mångenstädes i
norden vid midsommartiden
och nu kallas kokko. Ty vid
denna årstid trodde man att
•) Säga kajorna.
**) Del är de lärd» kajornas mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
