Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i;t
sol■rudcii regerade i »in högsta
makt oeli herrlighet, efter
solen nästan icke gick neil, titan
gömde blott tör eu liten blund
sitt klara ansigte bortom
bergen i norr. Och hedningarne
ilansade glade kring elden, och
deras prester ropade lill allt
folk: helig, helig är den store
Pellerwo, som planterar allt
lefvande pä jorden! I lans
välde skall aldrig åldras, och han
skall icke förgås till evig tid.
Då var der en kristen
fänge, som hedningarne tagit i
krig, och det gick honom till
hjertat att höra presterna tala
så till det okunniga folket. Han
upphof derföre sin röst och
begynte ropa högre ån
hednafolket: helig, helig år allena
Gud allsmäktig, som skapat
solen och bela verlden af intet!
Ilimmel och jord skola förgås,
men Hans ord skall icke förgås,
och Hans rike har ingen ända.
När hedningarne hörde detta,
upphöjde de ett högt skri och
grepo fången och kastade
honom midti den brinnande
elden. Men hau fortfor att.
ropa: helig, helig är allena Gud
allsmäktig! — och vid det hau
ropade, stego der mörka moln
på himmelen, och ett störtregn
kom med åska och ljungeld
släckte lågorna af Pellerwos
bål. Men fangen gick oskadd
ur elden och prisade Gud.
När hedningarne sågo
ho-. - i. i
nom gå sä frimodig igenom
lågorna, blefvo de belägne af
häpnad och trodde fången
vara en gud och kastade sig till
marken och tillbådo honom.
Men bnu tillät det ingalunda,
utan begynte att undervisa dem
i den nya läran om den ende
Guden och Jesus (.’brisius,
verldens frälsare. Och
somlige trodde honom, öfvergåfvo
afgudarne och läto döpa sig i
källan; men de fleste gingo
i-gen till afgudarne och voro
som förr.
Någon tid derefter grepo
bednapresterne åter densamme
fången, störtade honom från
en hög klippa i hafvet och
ropade till honom: hvar är nu
din Gud, som icke förgås?
Men fången sjönk icke, han
simmade utåt hafvet och blef
der upptagen af ett
främmande skepp. Tv korsriddarne
kommo nu ined en stor flotta
alt eröfra ilet hedniska landet;
och de slogo hedningarne i ett
stort fältslag och läto döpa så
många, som de fingo i sina
händer, både unga och gamla.
Då sade korsriddarnes
konung: jag vill bygga ett fäste
vid Aurajoki, till alt betrygga
Guds Ords makt för evig tid.
Och så byggdes vid stranden
Åbo slott.
Men fången sade till honom:
herre konung, ditt fäste år godt
för de makter, som råda i
tiden och verlden, men Guds
rike skall icke byggas med
stenmurar, utan med
sanningen och den helige ande. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
