Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7(1
— Får jng smaka lite! ?
— Starka Matti vände sig
oin, och framför honom stod
den lille gråklädda mannen
med röda mössan.
— Jaså., år du hår igen,
din klippare! sade StarkuMatti.
Med rätta borde jag för dina
kneps skull mot inina vänner
straxt vrida halsen af dig.
Dock — för att yttermera
pröfva dig, vill också jag låta dig
smaka ett skedblad. Men
understår du dig att dricka en
droppe derutöfver, slår jag
armar och ben af dig; ty mig
narrar du icke. Nu vet du
hvad du har att rätta dig
efter. Smaka nu, om du vill!
— Tack skall du ha!
svarade den lilla dvergen, förde
läpparne till kitteln och tömde
den i ett drag, hvarefter ban
med pilens hastighet hoppade
ned i den djupa källan och
försvann.
— Följen mig, kamrater I ropade
Starka Matti och hoppade bums efter, så
att vattnet porlade neil slrittade högt i
vädret; och sà knin hatt ned till hottnrt
t|f källan nästan samtidigt med dvergen,
just i rättan tid för att «e huru denne
öppnade en tjoek. jerulieslageti dörr,
hvilken han ürnudc stänga igen efter sig.
Men Starka Matti hann lyckligtvis (Ti
fingrarne i dörrspringan, ryckte upp
dörren och störtade efter honom. l)e
kommo in i cn lång, hvälfd gång, upplyst
af hundrade tal lumpor, i hvilkas
röd-nktigu sken de slipade granit riggarna
glimmade och glänste, sà ntt Starka
Matti blef helt förbryllad. Och det icke
minst underliga var nil det, att intet
vatten inträngde i gängen, ehuru
dörren mot källan öppnades. Men ilct hörde
icke till Starka Mattis vanor a|t st» och
i gapa. Inom ett ögonblick hemtade lian
I sig från sin förvåning och liegynte sprin
I ga efter dvergen. som emellertid fått
litet försprång. Båda gnodde de af allt
hvad tygen höllo, det mr en riktig
kapplöpning af snabbaste ttlag; men den lilla
dvergrn var ändå flinkare pä foten ftn
Starka Matti. Afståndet blef allt längre
dem emellan, och när Starka Matti kom
till ändan uf gängen, hade dvergen
redan hunnit undan genom rti koppar
dörr. som lian omsorgsfullt tillbommat
bakom sig. Denna dörr tycktes vara långt
tjockare och starkare än den förra,
tyllen trottsnde alin Mattis försök att
sparka in den. Efter att en stnntl fåfängt
hu ansträngt sig. Återvände Matti till
uppgången till källan och ropade pä
fiskaren och kopparslagaren, att dc
skulle komma ned och hjelpa honom.
Men ingen svarade.
— Maken till stendöfva krabater liar
jag då aldrig sett, tänkte Starka Matti,
lemnade dörren till källan på glänt,
tog några simtag och steg upp pn
ängen. för ntt se ät hvad soln felades
vännerna. Men bàile fiskaren och
kopparslagaren voro liksom bortblåste och
kitteln hade de tagit med sig. Starka Matti
ropade och kallade på dem. men |||ott
cello svarade honom; det syntes
tydligen att de begagnat sig uf Starka Mattis
frånvaro, för att Öfvergifva honom just
när ban bäst behöfde dem.
— Jaså, är det på det viset! sade
Stnrka Matti; liå. jng träffar dem väl
äuiiu engång här i verlden.
Och så tog ban ott stort, stenblock,
för alt använda det såsom murbräcka
mot kopparporten, och hoppade dermed
på nyii ned i källan, gick genom den
hvälfda gången och begynte stöta och
Imlta på den tjocka dörren, så ntt den
bågnade och brakade; men upp gick
den icke. Då trädde Starka Matti
några steg tillhaka och slungade
stenblocket i dörrspegeln, sn att det klang
(K1 b ilniuiile efter, och ena guiigjernet
liriist. Ku rusade lian fram, bände och
bröt af alla krafter, och dörren tlög upp.
Den lilla dvergen lindi; stån bakom
dörren och hållit emot När den gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
