Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kflnner (Inn, ingen tnins dem
numera; mon Guds ord står
qvar, i dag som i gàr och
efter tusende år; — det är det
eviga uti tiden, det endn i
verlden, som ieke förgås!
Z. T.
Starka Matti.
(Se n:riB C och 7.)
I stället för att nappa
dver-gen i nacken, hade fiskaren
huggit miste och dängt sin
breda näfve mot grytkanten med
sådan kraft, att kitteln
bullrande och brakande ramlade
öfver ända och trillade utåt
ängen ända bort. till
busksnåret, der Starka Matti och
kopparslagaren sofvo. Vid
oväsendet vaknade kamraterna och
skyndade till.
— Hvad står på? frågade
Starka Matti.
— Jo, den der lilla grå
bytingen var framme igen, svarade
fiskaren, förargad och förlägen,
och berättade hvad soin händt.
— Oeh du knep en icke!
hånade honom kopparslagaren,
skadeglad öfver att fiskaren
haft samma missöde som han;
eller vriekndc du kanske
fingrarne mot grytkanten.
— Jag skall vricka dig!
vill du kanske, dra fingerkrok,
skrek fiskaren uppbrusande.
— Kanske vill du bryta arm!
ropade kopparslagaren och
spände ögonen i honom.
— Det är icke tid nu att
tvista, såframt vi skola ha nå-
gon middag, sade Starka Matti,
mäklande fred. liade vi
varit omtänksamme, skulle vi
redan i jons stekt fiskat jcrtarne
och hararne. Nu kunnen j
göra det. medan jag i min tur
kokar vatten. Fiskaren må
hemta hit kitteln igen, efter
han kastat den utåt ängen.
Fiskaren och kopparslagaren
mumlade litet mellan tänderna,
men inseende att Starka Matti
hade rätt, gjorde de såsom
han sagt.
Snnrt var grytan åter på
elden, vildbrådet och fisken
fräste och stektes på glöden,
vattnet sjöd och bubblade och blef
allt rödifre och rödare, och
omsider var anrättningen
färdig, utan att någon
dvergden-! na gång syntes till. Utsigten
att ändtligen få äta middag
stämde dem alin väl, doften
: af matångorna kittlade dem i
näsan så behagligt, och de
gåfvo tum på att ståndigt
förblif-1 va trogna vänner och
kamrater. Skämtande och
glammande lyftade de kitteln ned på
marken, för att soppan skulle
få svalna litet, och under
förväntan derpå satte de sig neil
i gräset och förtärde sofveln
med god aptit.
— Nu kominer ordningen
till supamnatcn, sade Starka
Matti och steg upp för att
känna om den var lagoui sval.
Då knyckte honom
oförvän-tadt någon i rocken och ban
hörde en späd stämma säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
