Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
pil Annette, Maria; du sjelf
liar ofta försummat ililt
rosenträd och om jag icke vattnat
det, vore det längesedan
för-torkadt.
— Det är sannt, mamma,
och nu ii tigrar jag bittert min
glömska. Aldrig har jag förr
sà älskat min ros som nu —
nu. när jag är nära att mista
den. Maria lutade sig sorgsen
emot krukan och slätade
långsamt den fina stammen med
sin hand, till och med
taggar-ne voro henne nu kära.
Fru von Haagen hade
emellertid ringt på
kammarjungfrun, hvilken ställde i ordning
ett fat med vatten, en borste
och tvål. „Låt Annette taga
din ros", uppmanade modren.
„Aek mamma otn jag får, så
tvättar jag den sjelf", had
Maria. Fru von Haagen tillåt
det och nu uppvek ilen lilla
Hickan sina ärmar, lät låsta
för sig ett långt förkläde, och
började tvätta sin kära ros.
Väl rispade taggarne hennes
bänder och vattnet stänkte
henne i ansigtet, men det tänkte
hon nu icke på. Hon gladde
sig åt att se de tvättade
bladen glänsa och utropade: jag
tror nästan, att den blir frisk!
Se, huru glänsande bladen se
ut, och huru de böja på sig,
likasom om de älskade det
kalla badet. „Den lilla ifriga
Hickan hade snart slutat sitt
arbete och stod ännu med
våta händer och det stora för-
klädet framför sig, ila hennes
far kom hein till middagen.
— Hvad har fröken Maria
gjort? utbrast dennne då ban
trädde in i sin lilla dotters
ruin. -.lag har gifvit mitt
kärn rosenträd ett bad. kylande
bad, kära pappa, och nu kan
jag ej kyssa dig, för jag har
våta händer*.
— Koin hit min lilla, sade
fadren leende, „du ser ut som
en liten tvälterskn". Maria
låt ej såga sig detta två
gånger. Hon hoppade upp i
fadrens knä och säg upp i hans
ansigte, med ett gladt leende.
„Ar det sà farligt om trädet
dör ut? Vi köpa ett annat
hos trädgårdsmästaren eller på
torget. „Ncj, nej pappa!"
utbrast Maria lifligt. „Just detta
träd håller jag af. Minns
pappa icke, att jag fick ett litet
skott af morbror Max, dä ban
reste ut, det. år nu två är
sedan, och ban bad mig vårda
och sköta det så väl. Jag har
försummat det, men nu vill
jag försöka få det friskt igen.
När morbror kommer hein, står
det kanske i full blomma. Ack!
aek! och Maria klappade i
händerna vid tanken härpå.
Några dagar förgingo utan
att någon särdeles förbättring
kunde märkas på det slätliga
rosenträdet. Maria vattnade
och skötte det omsorgsfullt,
bar det från ena fönstret till
det andra, för att få hvarje
liten solstråle, om än sä matt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
