Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stiind att fä. se knoppen öppna
sig helt och hållet och
undrade hvarföre hon ej kunde se
att bladen rörde sig, och
likvid såg strimman hvarje
morgon större ut. Under allt
detta nalkades julen med stora
steg. Den lilla flickan hade
så mycket roligt att tänka på,
att hon ej visste hvad som var
det allra roligaste. Julafton,
julklappcr och julgran;
barnbalen nos tante Agatha och
rosen, — den sköna rosen, som
hon skulle få bära på bröstet!
Huru glad skulle hon icke
vara bela aftonen då hon skulle
känna doften af den sköna
blomman och betrakta dess
fina, skåra blad: visst var det
sannt, att den snart skulle
vissna, men — hvem kunde
hjelpa det, hon hade ändå en bel
afton fått bära den på bröstet.
Julaftonsdagen vaknade
Maria tidigt och sprang genast
till fönstret. Med ett
glädjeskri böjde hon sig öfver
rosenträdet. „Knoppen har
slagit ut!" utropade bon förtjust
och slog händerna tillsammans.
„Jag lyckönskar dig, min lilla
Maria!" sade modren som i
detsamma inträdde, — „men
kom nu bort ifrån fönstret, —
det är rätt kallt i dag". —
„Jag är så lycklig, mamma"
sade Maria, „se huru vacker
den är, så frisk, så fin, — och
doften, doften! Jag vill ej
mista den för något i verlden!"
— Fru von Haagen betrakta-
de den sköna blomman, hvars
fina doftande blad hade denna
sällsynta färg — hvit ined en
svag skiftning i ljusrödt.
— I morgon är balen, —
sade Maria, „och till dess
hinner rosen utveckla sig
fullkomligt. O, så vackert det skall
bli på den röda klådningen!...
Jag får ju taga min ros,
mamma?
— Den är din egen, kära
barn och du får göra med den
hvad du vill. Visst är det
skada, att den då sä snart
vissnar.
— Så år det, — mamma,
— men det år ju rosornas lott,
invände Maria och dervid
vände hon sig åter mot fönstret.
„Jag har aldrig sett en
vackrare ros!"
Morgonen derpå satt Maria
vid fönstret med alla sina
jul-klapper utbredda på bordet
framför sig. Der funnos så
många vackra saker, att jag
o-möjbgt kan uppräkna dem och
jag tror, att Maria sjelf ej
kunde räkna dem. Alltjemt
hörde man glädtiga utrop och den
ena saken efter den andra
betraktades med hänryckning;
likväl glömde hon ej att ibland
kasta en blick pa sitt
rosenträd. Blomman prunkade nu
i »in fulla fägring och spred
en ljuf doft i bela rummet.
„Julen år ändå en bra rolig
tid," sade Maria plötsligt —
vänd till sin moder; „alla
menniskor äro triada dn, belt så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
