Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
83
kert finnes ingen enda sorgsen
;dls under dennn herrliga tid".
— Ack, jo — Maria, inringa
fattiga hufva ju ej ens hrüd på
denna afton, många sjuka
kämpa med svåra plågor och
många förlora sina käraste genom
döden. 1 sjelfva detta hus
linnes en, som firat en sorglig
jul". — „Hvem kan det vara,
mamma?" frågade .Mario,
smygande närmare modren.— ..Der
uppe i vindskammaren hor en
fattig fru", svarade modren.
„Hon hade en liten dotter".
— „Jag vet, — den lilla
hicka Aline". — „Ja. Det
stackars barnet har legat, sjuk
flere veckor och i går på afton,
just medan du dansade
omkring julgranen, drog hon sin
sista suck". — Maria
upplyf-tade sin tårfyllda blick. „Den
stackars, stackars frun!... Det
var da åt Aline man hemtade
den hvita likkistan i dag!" —
..Ja" — „0. jag ser att det
också finnes sorg under julen!
— livad tror mamma att
kunde trösta den stackars frun?"
frågade Maria efter en stund,
— »kunde tnan gifva henne
pengar?" — „Jag tror icke att
det lindrade hennes smärta",
svarade fru von Haagen, —
„hon är icke så alldeles fattig
och tager icke emot penningar
af någon". Maria satt en lång
stund eftersinnande. ..Om jag
kunde glädja den stackars
frun på något sätt", tänkte
(len lilla Hickan och hon be-
traktade uppmärksamt sina
julklapper.
— Här finnes intet som jag
kunde ge henne. Dockor bryr
hon sig icke om, isynnerhet
nu när den lilla Aline är
borta. Pepparkakor har hon väl
sjelf, bollar leker hon ej med...
Plötsligt föll Marias blick pä
den doftande rosen. „Nu vet
jag!" utbrast hon glad och
hoppade upp på stolen. Fru von
Haagen hade just lemnat
rummet. Maria tog hastigt en sax.
Ett ögonblicks tvekan èndaet
— och den vackra rosen låg
i hennes darrande hand.
Försigtigt fattade hon i den
gröna stjelken och ilade upp för
trapporna till vindskammaren.
Hon knackade sakta på
dörren. Den stackars frun —
Alines mamma, öppnade sjelf.
Hon var svartklädd och hade
alldeles förgråtna ögon.
Något förundrad såg hon på den
lilla fint klädda flickan
framför sig. -Hvad vill du, barn?"
frågade hon mildt. „Aek, jag
hörde att lilla Aline dött och
tänkte att ni var mycket
sorgsen", stammade Maria. „Jag
ville göra er någon glädje och
hemtade er min vackra ros;
— det är det käraste jag eger",
tillade hon och räckte fram den
sköna rosen. Den svart
kläd-ila frun var djupt rörd öfver
(len lilla flickans ord. drog
henne sakta intill sig. „Taek,
tack, mitt kära barn, Gud väl-
signe (Ii"! Rosen skall
J»f-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
