Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
w
lägga i min lilla A linea hand
ilà hon lägges i kistan. Taek,
tjiek!" — Maria besvarade
varmt den stackars fruns kyss
och slet sig sakta lös.
Långsamt gick hon ned för
trapporna. ..Ilon blef sä glad, nek
det var bra att jag kom ihog
min ros! Jag får vara utan
den i afton, men hvad gör det!
aldrig skall jag glömma huru
glad bon blef". — Marin kom
obemärkt in i sitt rum igen.
Ingen hade saknat henne och
ingen märkte rosens
försvinnande.
ra afton klådde fru von
Haagen sin lilla dotter. Den lilla
stod der i sin mörkröda
klädning med ile hängande
lockarne och det friska glada
ansigtet, nästan otålig öfver att
rätt snart fä komma till tante
Agathc.
— Oeh hvar är nu rosen?
frågade modren då Maria stod
färdigklådd.
— Borta, svarade flickan.
— Borta? hvad vill det
säga? frågade modren förundrad
och kastade en blick pä den
toma stängeln.
Maria slog armarne om
hennes hals och hviskade:
— Den förde jag upp till
Alinca mamma. Hon blef så
glad alt jag alls icke kan
ångra mig. Jag får nog roligt
utan rosen a afton. Modren
tryckte sin lilla dot|er ömt
intill sig, kysste hennes mun och
kinder, och sade slutligen:
„Jng tror, Marin, ntt du hur
till och med mera nöje af din
ros nu?"
— Ack ja, mamma, helt
säkert efter jag kunde göra den
stackars frun en glädje dermed,
svarade Maria. Hos lånte
A-gatlic voro en bel mängd små
gäster samlade. Många af dem
hade granna klädningar,
bn-ketter och band. Ingen var
så enkel som Maria, likväl var
Maria den allra gladaste. En
liten flicka soni bar mycket
spetsar och hängande band
sade till Maria. ..Din klädning
ser sa tunn ut. tänk att du ej
har helsten blomma i bröstet."
Ett ögonblick tänkte Maria
på sin ros — den låg nu i den
hvita kistan bredvid ilen
bleka Aline. Hon var glad att
hafva gifvit bort den.
— Jag bat- sa roligt ändå,
sade hon till den lilla, granna
Hickan och så hoppade hon
bort, nian skulle jnst boija
leka blindbock, —ii—.
Snöklockan.
K fler Jiudo/]ihi.
Det var i Februari. Månen kastade
sitt iiiibla sken pà dcu hvita snön uti
Sliittstriidgarden. Den unga
konungasonen satt vid ott tenster i del stora
slntter ne.h blickade be||röfvad st pä
det hvita snötäcke, som lietflckte hein
tradg/irdeii. lians tårar föllo ned på
ilen kalla snön sa heta, att de smälte
den. Han tog sin Inta den han höll
[tå nnnen oeli sjöug.
firar rii.rer i/h, inöklorfta, sà
si/frrr-hril neil skär
I Ur sitfcnrhctin, glänsande jorden *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
