Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ntt si* inn |inn mr ståndaktig i sitt
beslut litt ej gå längre. oi’li titt lulu
verkligen stod orörlig (|mr på sin plats,
märkte do. titi Hcl vnr allvar och
skyndade nytikne frnm titi honom fifcgnnile:
— llvnil ar det iln |mr litt sägn oss?
— Ingenting iiiiniii. svnrnüe
träd-gårdsmäsiiiron, iln ntt fråga ur om ni
rilh’ göm mig sällskap pn min I/niga
resa. ni tyckes mm lifliga krnlmtcr;
er kunde ing hnfvn nyttn nmf.
— Vi vi|jn görn der. men »Är Ing
är ntt ej hjelpn någon som ej är lika
liflig som vi, tlerrör måste tln först
lö-sn en gåta; gör iln (ier, sa följa vi
dig, Iivt|rom icke, så återvända vi till
kärret.
I.til hörn. sitdc trädgårdsmästaren,
det må v8l ej vara så fasligt svårt
heller alt lösa ilen gåtan.
— livad är det för ett ljns som så
förskräcker alla tindra ljus, att ile
blekna? frågade irrblossen.
— Upplösningen på den gåtan
läser jag uti edra bleka gestalter,
svarade trädgårdsmästaren. l)et ljus som
kommer albi andra ljus uti blekna är
den k|ärn siden, som redan skymtar
der borta i öster bakom skyarna. Det
är klokast att vi skynda oss. ty snart
ser man ej skymten uf er mera; vill ui
vara mig till nytta, sn sägen mig fort
om ni veten liviir den silfverbvita
klockan blommar i silfvcrhvit glänsande
jord. Till belöning skall ni sedan i
ulhi edra dagar få ho i ilet kungliga
kärret, som ligger ett stycke ntoiu min
trädgård.
— Ja, den som det visste, sade
irrblossen, men om vi oek.-n icke veto
det. sa vilja vi visa dig vägen till den
lärda och visa ||l||inie||, som bor häri
skogen; lian vet det helt säkert.
Kanske vi flnriå kunna tjena dig på dat
viset; låt oss följa med pa din
vandring. |y du betingar oss.
— Den vise mannen är ost- till
ingen nytta, svarade trädgårdsmästaren,
ty albi låiila och visa mun hafva
varit sammiinkalliide; de hafva sökl i
alla sina böcker, unn ingenstädes -lår
det skrifvet hvar blomman växer.
— Denna visa man har doek hell
säkert ej varit kallad till konungen*
slott, ty ban går nblrig nr sill baln.
och Inni itr så gnmmal, ntt ingen af
de menniskor, som nu lefvn. någonsin
sett honom; ban läser oj heller uti
böcker, innu sitter dug och natt och
läser på blommor, hind, stenar och jord
genom sjn pur glasögon, alldeles som
om |inn skulle läsa i en bok; vi titta
lifta iu i lians håla, neil ban liar äfven
försökt att taga fast oss, men vi kihl
nlliid unnnii. Denne iiuin är ilen
visaste |iå jordeii: ban kan Inga reda pä
de mest förborgade saker, till honom
måste du.
— Godt! sade trädgårdsmästaren, ni
får visa mig vägen. Kort nu in i min
rensel, ||H|||irs vef jng snart ej mer
hvar jng bar or, ty (ler borta kom mer
rednn solen, som gör or osynliga för
mina ögon. Oeh dermed tog lian af
rensel o, stoppade dem alla nli, snörde
fust den, och satte den ätor på ryggen.
— Se så. sägen mig hu hvart jng
skull gå.
Irrblossen lurade ut igenom
springorna på renseln. och ropade inifrån
till houimi hvart ban skulle gà. Så
gick hau bela dagen innu att hvila sig,
|inn ville knappast gifva sig så
mycken tid som att åta några smulor, men
vägen Tjuf läng och först om qvällen
kom him till ilen vises b&lo. Det mr
med stor möda ban kunde komma iu
bär. ty hålan var uppfylld mod bela
högar af stenar, toriii blommor och
skc-letter af insekter och djur. Den
gamle. hvars låuga hvita skägg hängde
ända ned till golfvet, satt lutad öfver
sitt bord med sinn sju par glasögon på
näsnn, genom hvilka ban betraktade
roten uf en blomma i hirn var så
försjunken i betraktelse, alt lian icke
hörde eller säg. Trädgårdsmästaren
bligade sig och sade:
— Ond afton, du vise man, vill du
en stund lyssna till mina ord.
Men den gamle hörde ej. Dà rörde
trädgårdsmästaren sakta lians skuldro,
bugade sig och sade:
— Du lärdaste uf ||||n|ar||e, vill du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
