Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
115
tid! Biiile féen Grnndmarina.
Helsa prinsessan Alicia från
mig, Ocll säg henne, all detta
fiskben år en magisk gåfva som
blott kan begagnas en gång;
men denna enda gång skall
den gifva henne allt hvad hon
önskar, föruttnU ho» önskar i det
rätta ögonblicket. Detta år min
helsning. Kom noga ihåg den!
Kungen böljade just fråga:
Månne jag kunde fa veta
skalet —? då féeri blef
alldeles rasande.
— Vill ni vara så god, lierre?
utropade hon, stampande med
foten i marken. Skäl för ditt
och skäl för datt, verkeligen!
Ni vill alltid ha något skäl.
Inget skäl! Der har ni det!
Jag är utled åt alla edra skäl!
Kungen förskräcktes
öfvermåttan då ban såg den gamla
frun i ett sådant raseri och
sade, att han var ganska ledsen
öfver att hafva särat henne och
att han icke mer ville fr.lga
efter några skål.
— Var så god och låt bli
då! sade den gamla frun.
Metl dessa ord försvann
Grand-marina och kungen gick till
sitt enihetsrum. Der satt han
och skref och skref och skref,
tills det blef tid utt gå hein
igen. Vid middagen bjöd han
artigt prinsessan Alicia att
smaka på laxen och da bon ined
välbehag ätit deraf och ban
såg fiskbenet på hennes
tallrik, såsom leen lindé sagt
honom, öfverlemnade han féens
budskap. Prinsessan Alicia
tog benet, torkade och gned
och polerade det, tills det sken
som barn perlemor.
När drottningen skulle stiga
upp en morgon, ropade hon
plötsligen: — Ack käraste, mitt
hufvud, mitt hufvud! — och
så svim nåde hon.
Prinsessan Alicia, som
tillfälligtvis stod och tittade in
genom dörren för att begära
sin frukost, blef så förfärad dä
hon såg sin kungliga mamma
i detta tillstånd, att hon sprang
och ringde på Peggy — sä
hette öfverkammarherren. Men
då hon påminte sig hvar
svamp-dosan stod, klef hon qvickt
upp på en stol och tog den,
och så klef hon upp på en
annan stol bredvid sängen, och
höll dosan under drottningens
näsa; derefter hoppade hon
å-ter ned från stolen och tog
litet vatten och fuktade
drottningens panna, korteligen, när
öfverkiimmarherren kom in,
sade denna gamla goda
qvinna till den lilla prinsessan: —
livad du är för ett litet troll!
Jag skulle ej sjelf hafva gjort
det bättre!
Men detta var ej det värsta
uf ilen goda drottningens
sjukdom. Ack nej! Hon blef
mycket sjuk och för en lång tid.
Prinsessan Alicia höll styr på
de sjutton små prinsarne och
prinsessorna, klädde på ocll
klädde uf lindebarnet och
dansade med det, satte kitteln på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
