Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ill
synlig för herr Picklcs"
springpojke, förmodligen derföre, utt
denne just då höll på att
plaska och stänka omkring sig
vatten och hulta om ett par
flundror, så att hftn säkert skulle
hafva förderfvat hennes
klädning om han icke kunnat se
henne.
Just i detsamma kom den
gamla frun gående utför
gatan. Hon var klådd i cn
klädning af det dyrbaraste silke
och doftade starkt af torkad
lavendel.
— Kung Watkins den
förste, förmodar jag? sade den
gamla frun.
— Watkins, svarade kungen,
är mitt namn.
— Och om jag ej misstar
mig, far till den sköna
prinsessan Alicia, sade den gamla
frun.
— Och till aderton andra
små älsklingar, återtog kungen.
— Ilör på, sade den gamla
frun, ni går till ert
embets-rum?
Kungen gissade genast att
hon var en fée, ty huru hade
hon eljest kunnat veta detta?
— Ni har rätt, sade den
gamla frun, besvarande hans
tankar, jag är den goda feen
Grandmarina. Lyssna till mig.
Når ni kommer hem till
middagen, så bjud hölligt
prinsessan Alicia att åta af laxen som
ni köpt i dag.
— Kanske hon ej tycker om
den, snde kungen.
Den gamla frun blef så ond
öfver denna löjliga idé, att
kungen belt förskräckt bad henne
ödmjukt om förlåtelse.
— Vi höra beständigt talas
om, att det här tycker jag
icke om och det der behagar
mig icke, sade den gamla frun
med det största möjliga förakt.
Var ickc sa glupsk. Jag
förmodar ni vill äta upp den belt
allena.
Kungen höjde sitt hufvud
vid denna förebråelse och
sade, att ban aldrig mer skulle
tala ont att icke tycka om något.
— Nå var sä god och låt
bli då, sade féen
Grandmari-na. När den sköna
prinsessan Alicia går in pa att äta
af laxen — som jag säkert tror
hon skall göra — så skall ni
finna, att hon lemnar ett
fiskben qvar på sin tallrik. Säg
henne då, att hon skall torka
det, gnida och polera det tills
det glänser som perlemor, och
sedan bevara det som en
gåfva från mig.
— Är detta allt? frågade
kungen.
— Blif ej otålig, min herre,
återtog feen Grandmarina
ban-nande honom strängt. Afbryt
ej folk, förrän de talar till punkt.
Det är just så sora sådana
uppkomlingar som ni bruka göra.
Det är just ert sått.
Kungen sänkte ånyo sitt
hufvud och lofvade att icke mer
of bryta henne.
Var sa god och låt bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
