Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ön Uiveket besynnerlig hemlig- |
liot, .*it en synnerligen god vän j
Mim var en hertiginna.
Sinnliga troddß henne vara en
docka, men hon var en verklig
hertiginna, elinrn ingen visste
det utom prinsessan.
Denna besynnerliga
hemlighet var hemligheten om
lisk-bcnet. hvars historia
hertiginnan kände ganska väl, emedan
prinsessan berättade henne
allting. Prinsessan knäböjde vid
sängen der hertiginnan lag.
fullklådd och klarvaken, och
hviskade hemligheten i hennes
öra. Hertiginnan smålog och
nickade. Sonilitra trodde att
hon aldrig hvarken smålog
öller nickade, men hon gjorde
det ofta, fastän ingen annan
visste det än prinsessan.
Prinsessan skyndade åter ned
för att hålla vakt i
drottningens ruin. llon satt ofta allena;
men hvarje natt sa länge
sjukdomen varade satt kungen der
med henne. Och hvälje qväll
satt kungen och sag sa
underligt pa prinsessan och
undrade öfver hvarföre hon aldrig
framtog det magiska fiskbenet.
Sa olta hon milrkte detta,
skyndade hon upp i sitt min och
berättade hemligheten at
hertiginnan och sade till henne:
— De tro alt vi barn aldrig
halva förstand eller mening ined
hvad vi göra! — Och
hertiginnan, ehuru hon var den
finaste hertiginna man nånsin
sett. vinkade ined sina ögon.
— Alicia, sade kungeli en
qväll, ila hon saile honom god
natt.
— .la, pappa.
Hvad har det blifvit af
det magiska fiskbenet?
Det år i min ficka, pappa!
Jag trodde du hade
tappat del?
— O nej, pappa!
— Eller glömt bort det?
Nej, visst icke pappa!
__’_(Forts.)
Huru du kan framkalla
en tidig vår i din
kammare.
Det vnr i medlet af Mars. Vinter
och v Är kämpade ilnim en häftig strid
rim herraväldet öfver norden. An
lindé v ären, med varinn gol strålar och
mild lnft, vunnit seger, och tvungit
vintern att drnga »ig tillhaka till
skogen och bergsklyftorna: än åter
va|det vintern, som efter några dagar
störde vnrens segerfester, och kom med
förstärkta krafter nit liter käm|Mi sig
till mngtcii, med snöstormar och froster.
Edvard och Lydia, sågo ofta med
sorg. hnru (len klara ]|immelen med sitt
vurma solsken som den ena dagen glädt
ib..... den nndrii bilde förvandlat sig
till ett stort grått täcke, frun hvilket
snöflingor i täta tiockcr nedföllo. Oeh
den ljumma vårvind, soln smekt denis
bind, bilde förvandlat sig till en kall
, neil isig lioniitiiviiid, nom hvit Bulle suöu
i luften och hopade ilrifvor pa marken.
Lydia och Kil vard blefvo otåliga.
Lärkan hade kommit, svanen lindé
flugit mot norden, derföre tyckte ile, att
våren äfven bort komma genast, men
träd oeli huskur höllo äiinii sina
fnis|||l knoppar fust tillsluta», af fniktan
för nattfrost och snöfall, de hufva
bättre reda uppå när våren verkligt
vunnit varaktig seger öfver vintern; af
vårens sid kunna de hoppas på liftkrafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
