Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sakta hästen från grindstolpen,
fattade djuret vid tygeln, tog
påsen under nrmcn och begaf
sig me<l ilen gatnles tillhörig—
heter bort till mangården, der
hans herre sntt vid
offerstenen i skuggan af en lummig
ek och h vä asa (le sitt spjut och
sinn pilar.
..Derborta vid grinden
ligger en gammal kristen
stridsman: han had inigom en dryek
vatten, men jag förvägrade
honom den," sade trälen och
tyckte sig just ha gjort en
viktig mästerkupp.
„Det var illa handladt,u
svarade höfdingen dystert.
„Förtörnas ieke! Jag
kommer ieke tomhändt," fortsatte
trälen inställsamt. -Medan ban
sof, passade jag på att taga
hans häst och hans vågkost.
Mycket värda äro de just ej,
men till något kunna de dock
alltid duga."
-Olycklige, hvad har du
gjort!" utropade höfdingen och
sprang vreugad upp. -Denne
kristne befann sig på min mark;
han var således pa sätt och
vis min gästvän. Du
begag-nade dig af hans sömn, för
att stjäla från honom hans
c-godelar. Det var lömskt, det
var fegt gjordt. En
bekännare af de gamle gudarne
vördar gästfrihetens lag och går
öppet till väga som trots
någonsin en tillbedjare af hvite
krist. Ve dig, träl! ve dig
i dubbel måtto, som begått
denna låghet mot eu af vår
tros fiender. En vän hade
man kunnat falla till fota och
bedja om förlåtelse för sitt fel;
inför en fiende förnedrar man
sig aldrig. Hvad tanke skall
han nu fä om oss! För
genast den kristnes häst. och
vägkost tillbaka, bekänn ditt brott
för honom, når han vaknar,
och gack hän och tjena
honom troget i sju år; annars
drabbar både dig och mig
Jumalas hämnd.A
En vink af höfdingen, en
rynkning af lians ögonbryn
voro tillräckliga för trälen att
hörsamma befallningen. Han
kände sin stränga herre
alltför väl, för att ens vaga
göra ett inkast, och såg redan i
andanom gudarnes vrede
snm-kad öfver sitt hufvud.
Brådskande återvände han
till den gamle knekten,
hvilken ännu sof, band hästen
å-ter vid grindstolpen, lade
påsen i gräset, hemtade vatten
frän brunnen och väntade
under djup tystnad tills den
gamle omsider vaknade. Ödmjukt
framräckte han nu i en skäl
det friska, klara vattnet,
bekände sin tillärnade
förbrytelse och anhöll ntt såsom ett
bevis på sin vördnad fä
under sju år tjena och ledsaga
•len kristne pa lians färder.
Den gniiile knekten blickade
förvånad på honom och sade:
-Eftersom (lit ångrar ditt
onda uppsåt, förlåter jag dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
