Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„ Kommer det ej an på
an-nnt, sä nog finns det råd för
det alltid", inföll ljetjeliten
hastigt, ..tag mina vantar oeli
glöm ej, når (let blåses till
anfall, alt intala orden: Marin
tel t oria allt’ general ia perial
jirrio! Seså, friskt mod nit bara!
I detsamma stack betjenten
vantarna lit honom och gaf
hästen ett kraftigt rapp ]id
landen, så att den ett tu fre satte
af i lunk genom porten, och
innan husbonden hann stanna
kreaturet, befann han sig inne
på vä dj obanan midt i skocken
tiland alla friarne.
Jo, det var ett nått
spektakel! Der satt ban på sitt
magra ök, omgifven af prinsar,
furstar och hertigar, i sin
slitna röck och urmodiga
hufvudbonad med de stora
påsvan-tarne på händerna och tittade
förläget omkring sig. Alla
gapade ]ia honom; det blef ett
tissel och ett tassel, ett grin
och ett Hin. På läk|arne
pe-po pojkarne i fingrarne och
ropade: -se på den!"
liofher-rarne i den kungliga logen
kisade och bligade at hvarandra,
damerna rodnade ända till
ü-ronsnibbarneoch prinsessan
satte näsduken för ansigtet. Men
kungen hade nu engång så
befallt, att hvar och en skulle få
täfla om prinsessans hand, och
hviftade med spiran i vädret
och allt blef tyst.
Ku fram red i sakta sk ridt
den ena efter den andra af fri—
linie till den kungliga logen,
inför hvilken de, allt «ftcrsom
dc passerade den förbi,
vördnadsfullt sänkte sina lansar.
För hvar och en hade
prinsessan i sitt förkläde en boll
af gyllenläder i beredskap,
hvilken hon med ett förtjusande
smålöje högst egenhändigt
behagade öfvcrräeka åt
hofcerc-monimästaren, som sedan fäste
bollen [iä riddarens lansspets,
för att ingen måtto göra sig
illa.
Under allt detta satt den
gamle. knekten rak och styf såsom
ett stenbcläte och tänkte: den
som i leken gått, måste leken
tåla; och så kom turen till
honom. Utan att akta på grinet
och fingerpekningarne, tog ban
sin morskaste min på sig och
red fram till den kungliga
logen, och så fick också ban en
förgylld läderboll på
lans-spetsen.
Prinsessan kunde ij hälla
sig, utan utbrast i ett
gapskratt-Men knekten, som säg henne
tvärt in i de vackra blå
ögonen, kom nu alls ieke ens att
tänka på hvad orsaken månde
ha vant till detta opassande
utbrott af prinsessans
munterhet; ban bara vred upp sina
knäfvelborrar oeli sade:
-herre jemine! hvad hon är söt".
Nu nickade kungen,
trumpeterna sinattrade och
torneringen begynte.
Kitsch, ratsch! rusade
lriar-ne med fällda lansar mot hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
