Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyöpelin wuori, och äfven
knekten red dit ut, ledsagad
nf sin betjent.
Kyöpelin wuori eller
glasberget var ett i närheten
beläget högt berg, som pa ena
sidan var mycket brant och
halt, just. sdBom en jättehög
skrinnhtieke, men som pa
andra sidan bildade en beqväm
uppgång ända till toppen,
hvilken var jemn liksom ett golf.
Det var en sed i landet ntt
alla gamla flickor skulle
försöka stiga uppför det glatta
berget. När de tagit några
steg framåt, balkade de alltid
tillbaka igen och måste
begynna sitt onyttiga arbete ånyo.
Nu hade (le gamla jungfrurna
gått in med en böneskrift till
prinsessan och anhållit att
också ungkarlarne engång matte
tvingas att ge sig ut pä det
hala. 1 spetsen för
beskickningen stod en amper,
bedagad fröken, som tillochmed
framkastat vinkar om att
gunstige junkrarne borde
tillhållas att krypa på alla fyra
uppför branten. Det hade nil
varit att gå för vidt, tyckte
prinsessan, men i grunden var ju
deras anhållan rätt och billig,
och så förorduade hon att det
andra profvet, som friarne biide
litt undergå, var att i full
rustning med slagsvärd vid sidan
och skölden p;i arm rida
uppför Kyöpclin wuori. Till den
ändan hade man pä
bergstoppen anlaggt en liten, den nil—
I ra näpnaste rosengård och midt
bland törnrosbuskiirne hade
inan ställt en güldpall, pa
hvilken prinsessan skulle sitta.
Från foten ända upp till
spetsen nf berget hatte man
ut-hängt brokiga flaggor och
vimplar, så att der blef liksom en
läng skrinnbana utstakad, och
uppföre denna skulle nu
friarne rida i kapp till prinsessan,
der hon satt pä guldpallen
och väntade.
Nedanför berget hade
kungen och hofvet plats på en
med sällsynta mattor och
kostbara tapeter beklädd ställning,
och på backarne rundtomkring
trängdes de trogna
undersår-tame, som från alla hall och
kanter infunnit sig för att
bevittna högtidligheten.
Nyfikenheten var till det yttersta spänd,
ty i mannaminne hade ännu
ingen sluppil uppför
Kyöpe-liu wuori. Också sade
knekten till betjentcn:
..I)u ser nu sjelf huru det
är bestäldt. Det är icke värdt
att försöka komma der upp.
Bäst är att vi återvända till
värdshuset".
-Var lugn!" sade betjentcn,
..träd mina vantar pä
händerna, sa kan ni stadigare hålla
i tyglarne. .lag vet några för
tillfället lämpliga, kraftiga
ursprungsord. Lägg dem väl
pä minnet och uttala dem i det
afgörande ögonblicket, ty
derpå hänger det. Orden äro
dessa: flatutlti, / Tay a I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
