Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13!»
KnOppt var det sagdt,
innan kungen stack spiran i
vädret och ropade:
„Pnss tipp, mina herrar! Nu
börjas det".
liitnis sporrade friarne sina
hastar och sprängde fram mot
borget; ty hade också profvet
bestått i ntt ränna hufvudet i
våggen, skulle de säkert gjort
det, sä vacker var prinsessan
der hon satt pä guldpallenbland
rosenbuskarne och höll sin lilla
mjuka hand utsträckt mot
friarne, just som om hon velat
säga: „kom och tag mig den
som kan."
Men jo vackert! innan
hästarne hunnit ett par tre Bteg
uppför det glatt slipade berget,
tumlade de plitsch! platsch!
öfverända, eå att de sprattlade
som på rygg stjelpta kräftor
tillbaka. Det blef ett krälande och
ett krafsande, ett virrvarr och
ett hulleroinbuller, sä att det
var både ynkligt och löjligt,
och sjelfva spegel riddaren fick
sig en stor skråma på näsan.
„Tvi katten! det vnr
kullerbytta, det: men dristigt vågadt
år hälften vunnet", tänkte
knekten och drog vnntarnc på sig,
gaf kraken ett duktigt, rapp
och ropade med stadig röst:
Jlasalu, Dixla, Tuna!
Kors i alla dar! hvad kom
åt hästkraken ? Gnäggandc och
frustande, liksom rasande, med
öronen bakut och svansen i
vädret galloperade den klopp,
klopp, klippiti, klopp! uppför
berget, så att gnistorna llögo
omkring hofvarne, och
stannade ej förrän uppe på den
släta toppen vid ingången till
rosengården.
Folkmassan himlade sig och
förvånade sig, maken till
förunderlig händelse hade man
ännu aldrig sett; från
kungen börjande till den
ringaste bland hans undersåtare
slutande, stodo de der med
mnn-narne vidöppna. Trumpeterna
smattrade och pukorna
dånade: för andra gängen hade
knekten segrat.
Prinsessan tittade på
knekten, och knekten tittade.på
prinsessan, ingendera visste huru
det rätt gått till. Men når
knekten litet hemtat sig från
den första häpenheten, dröjde
ban ej att hoppa från
hästryggen, gjorde ställningssteg,
förde två fingrar till hatten, bröt
af cn törnros, föll på knä och
räckte rosen åt prinsessan och
kysste henne på handen,
innan det ens fallit henne in att
draga den undan.
Dä kunde prinsessan ej
annat än slå en knyck på
nacken neil säga:
„Stig upp, var så god!
Pappa had helsa och had er
komma och äta mcnuna i afton
på slottet".
Och så gingo de tillsamman
ned från berget.
Om aftonen var det
glänsande fest på slottet, alla voro
i stor hofdrägt, och knekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
