Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161)
„Man hvarföre fnigur ihi mig nni rfnl.
ilå dn likvisst Icke tror, hvad jag
säger clig V Du har hvarken Iru eller
förtroende.
„Ah, jng tror allt hvad nuul säger
mig*.
.Nej, du gör det icke. Du tror ju
ej mig. du jng talar om födan, som
dock endast är hörjati till hvad jng
har att säga dig. livad, tror du väl,
kålmask, att det skall hli af dessa
.Naturligtvis fjantar*.
^Kålmaskar, som du snart far se",
sjöng lärkan och Hög hort. emedan
hon ej ville tvista med sin vän.
„.lng har hållit lärkan för god och
vis", sade den milda, gröna kålmasken,
för sig och begynte äter krypa kring
äggen; „tueu i stället finner jag
henne egensinnig och dåraktig.
Kanske har hon dcnnu gång flugit för
högt? Ack. det är ett elände, da folk.
som stiga så liögt, likväl äro dumma
och inskränkta! Om jag blott visste,
med hvem hon talar deruppe och hvad
hon gör der".
„Jag skulle säga dig det. om du
skulle tro mig, anmärkte lärkan, i det
hon ännu engång kotn ned.
.Jag tror allt hvad man säger mig",
svarade kålmasken med en så
allvarlig mine, som vore det alldelas säkert.
.Nå, då skall jag säga dig |unn
nugot, ty det bästa hur jag härtills
hållit för ntig.
,J)u skall engång sjelf blifva en fjäril."
»Afskyvärda fogel! ropado vredgad
kålmasken". Att så bespotta mig!
,Nu är ilu lika grym som dåraktig!
Gå! Jag begär icke mera ditl rid!"
„Ilur jag icke sagt dig redan, att
ilu icke skulle tro mig?" sade lärkan
ifrigt.
.Jag tror nllt hvad innu säger mig",
upprepade kålmasken, .det vill sägn.
naturligtvis", fortsatte hon uppretad,
.allt hvad mon flfriUlflii/trit kun tro.
Men att komma och säga mig, att uf
fjärilägg blir kålmaskar och ull
kålmaskar skola upphöra att krypa och
få vingar och blifvn fjärilar! Lärka!
Du är sjelf för klok att tro på sådant
otyg, — |y du vet, att del är omöjligt.
.Nej, det vet jag icke", sade lärkan
mill värma. „När jag sväfvar öfver
kornfälten pa jorden, eller svingar mig
upp till himmelen* djup, ser jng sii
många iimlrrhara saker, att jag icke
inser, hvarföre det ej »kulle fi||||ns
ännu Here sådana, — åh, kålmask!
Det är för att du krvyer och aldrig
kominer öfver ditt kålblad, som du kan
niise något omöjligt.
„Htyg!u utropade kålmasken. Så
myckel förstånd oell erfarenhet luir
jng, såväl som du, ntt jng vet hvad
soln är möjligt och omöjligt. Se dock
på min långa, gröna kropp och minn
talrika fötter; och fäg mig sedan åter.
alt jng skull fu vingar ined brokig
beklädnad! — Narr! —!"
.Du är just en narri med din
inbillade vishet", ropade den 1111
uppretade lärkan, .att vilja lulu om saker,
dem du ickc förstår! Ilör du iekc,
huru min röst bäfver sig lif förtjusning,
när jng uppstiger lill denna
hemlighetsfulla iiudcrverld ? O. kålmask, det som
kouuuer derifrån ned till dig, måste
du, liksom jng upptaga mol Iru-,
„Salcdes måste du trou, upprepade
lärkan.
„Mcn huru skall jag da lära mig
utt tro?" I delta ögonblick kände
kålmasken något vid sin. sido. Hou
vällde sig inn: åtta till tio snut
kålmaskar kröpo fram och hade redan frätit
något, likntindc häl i kålbladet. Dc
hade krupit fram ur fjäriläggcn I
Blygsel och häpnad uppfyllde nu
vår gröna vän» hjerta, men dessa
känslor blefvo snart utträngda af glädjens ;
|y då del ena undret var möjligt, sa
kunde ju oek det iimfra vara det.
.Undorvisn du mig, lärka!" sade hon
rörd, och lärkan sjöng för henne om
många under ucrc på jorden och
deruppe i himlen. — Ocli kålmasken
talade derefter. «u länge hou lefde, med
sina slägtingar om den tiden då hou
skulle blifva cn fjäril.
Ingen trodde henne, men lioil hade
uf lärkan I9rt sig trons lexa väl. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
