Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161)
hjcrtii neil beslöt ntt göm sitt bästa.
Mon donun nnlt kunde bull icke sofva,
for bekymmer. Hqu kröp blott otukring
sina små skyddslingnr uf idel ångest,
att något skulle bilinbi ilem, till dess
hon rigtigt kiiude en svir smärta i sin
iiriiiii rygg, och ott| morgonen sade boti
till sig sjelf: — „l)et går ju nu ntt
slå trå klokn luifviideii tillsammans.
,Tng vill hegäni råil uf något klokt
djur. lliini skulle väl jag stackars
kry-jiinide varelse hitta på (lei rätta, iitiiu
att förfråga mig bos någon klokare —
Men nu uppstod ännu en svårighet.
Hvem skulle då kålmasken råtlfrågn?
Der var ju den stora gårdshunden, sinn
ofta kom i trädgården. — men ban var
ju så osyftnd och skulle visst med Bin
viftande svans bortsopa de sinn äggen
frän kålbladet, lü hon skulle, kalla
honom dit för att rådslå — och detta
skulle hon sedan aldrig kiiiina förlåta
sig. Der var visst äfven den stora
katten ^Toni1" som ibland låg och
solade sig under äppelträdet, men det
var intet hopp om att hon sknllr
bekymra sig om f]ärilsäggcn. — „Jng
ville gerna veta. hvilket som är det
klokaste af alla djur jag känner6,
suc-kaile den bekymrade kålmasken och (lå
funderade och funderade hon tills
hennes tanke föll på lärkan, hvilken hon
höll för att vnni mycket vis. då hon
Hög så högt up]i, sa att ingen visste
li earl. Ty att llyga högt, hvilket hon
sjelf icke kunde. tyckte kålmasken
vara höjden af all fullkomlighet.
Nu bodde i den närbelägna
koruå-kcrn en lärka, till hvilken kuluiusketi
sände bud utt komma till rådslag med
henne, mo huru Inni skulle försörja
dessa små varelser, så olika bonne sjelf.
.Kanske skulle da veta någiit besked,
da du nästa gång üyger dit upp-,
menade kålmasken .-kyggt —
-Kuu-ske", svarade lärkan utan att till
freds-ställa heniies nylikeiihet — t »ch derpå
svingade bon sig sjungande uppåt mut
den djupblun himmelen. Småningom
hortdog ock hennes stämma i |]emili
neil kalmaskeii kunde icke ens hOril
henne mera, — alt hon ieke kunde sr
henne, förstas uf »ig sjelf, ty den
stackars kalmaskeii kunde ieke se mycket,
ieke ens om hon, såsom nu,
upprättade sig så högt som möjligt, ila det
icke hjelpte, begynte hon åter krypa
omkring äggen, gnagande, under
lägen, da och då pa kälhlndet.
_ Ack. huru länge lärkan dröjer
denna gång!" utropade hon ändtligen. -Hvar
hon nu också må vara? .Ing skulle
gerna gifva alla mina fötter för alt få
vrta det. Unn måste i dug llugit
högre än vanligt, skulle jag tro. Itiirii
gerna ville jag ej veta, hvart bon då
egentligen alltid flyger oeli hvad lion
hör der i den der underbara blåa
himmelen V IIuii sjnnger alltid vid upp
ucli uodflygnndet, utan att någonsin
förråiln en enda hemlighet; |inn är då
sä alldeles tystlåten !u oeb den gröna
kålmasken kröp bara kring
ijärils-äggen.
Slutligen låt lärkans stämma åter
hörn sig, oeli kålmasken hoppade
nästan till af glädje ilå hennes väninna med
jublande toner sjönk ned på kålbladet.
.Nyheter, stora, sköna nyheter,
känt kålmask, sjöng lärkan, cmeu det
värsta är, ntt du ej skall tro (Inn.
-Jng tror allt, hvad inan säger uiig",
utropade kalmasken litligt.
„Nuväl: jag vill således först såga
dig hvad dessa små varelser der
skola /ila", och lärkan pekade med
näbben betydelsefullt pa äggen. .Hvad
tror du väl? Gissa 1"
.Dagg och honing, fniktur jag",
suckade kåliuuskcn.
„ Intet sådant, min fm! något
mycket enklare, — något som du tiiiuer
ganska godt".
,Ack jag litiner intet bättre än
kålblad", puttrade den bekymrade
kålmasken.
rBravo, kärn vän 1" ropade förtjust
lärkan. 1 »ii skull föda dom ined kålblad.
.Aldrig!" svnmde kålmasken
mycket bestämdt. PDet var denis döende
moders sista önskan, utt jug ej skulle
göra det".
„Denis döende uiodur förstod sig
icke pa saken", sade lärkan envist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
