Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fromme Fiiiiieh, svarade
konungen, flelta ftr icke någon
goil spådom; emellertid vill
jug akta på dina ord oeli
förelägga mina barn ett prof,
ty do. äro litt vid don ålder,
att det skall visa sig hvad de
bära i hjertat.
— Gör det, herre konung,
sade. ilervisehon; men gör det
visligcn.
— Det. förstås, svarade
konungen, ty han trodde sig
våln mycket vis, efter nlln hans
hofmän sade det; och så red
han tillhaka till kungslägret.
Andra dagen lät konungen
kalla till sig alla sina söner
och döttrar och sade till dem:
I går, när jag red i öknen,
tappade jag från min hand kung
»Salomos ring, som är den
största skatt och gifver makt
öfver andarne: den, som
återhämtar mig ringen, sknll få
till belöning ott konungarike.
Strax uppskörtade p r
insår-ne och prinsessorna sina
kläder och skyndade mod mycken
brådska uf i öknen; mon den
yngste konungasonen, som
hette Mirza, och den yngsta
ko-nungadottrcn, som hette
Mirjam, blefvo sittande under
tältet. — Hvarföre sitten I qvar,
när edra bröder och systrar
söka min skatt? frågade
konungen.
— Vi tjena gerna vår fader
utan lön, svarade Mirjam; men
vi vänta tills våra syskon
ko||linit tillbaka, för att ieke be-
röfva ileni ott. konungarike, om
någon af oss skulle finna
skatten före dom.
— Lata barn! sade
konungen misslynt; jag ser nog litt
1 ioke äfsken mig på långt
när såsom edra syskon. Jag
förbjuder oder utt söka min
skatt.
Om aftonen kommo de tolf
konungabarnen trötte hem och
hade ingenting funnit. Dä
skrattade konungen och sade:
det var bara ett prof! Oeh så
låt ban gifva hvardera nf de
sex prinsarne en förgylld
sabel och hvardera af de sex
prinsessorna en ring af
blixtrande ädelstenar, men Mirza
och Mirjam fingo ingen gåfva.
Om natten hade
konungen åter snmma dröm och
beslöt andra morgonen att
anställa ett nytt prof. Mina barn,
sade ban, konungen af
Persien tågar emot mig nied en
stot-krigshär, och jag kan ieke
motstå honom. I morgon sknll
han kanhända intaga mitt land,
I skolon säljas till slafvar och
slå edra pannor till jonlen för
den storniåktige af österlandet.
Derföre gifver jag åt enhvar
’af oder en kamel, lastad med
’lifsmedel, på det att I mån
’ rädda eder, som ären ttngc, och
lemna mig, som är gammal, i
| fiendens våld.
Vid dessa ord uppstod en
tystnad, och alla prinsarne och
prinsessorna betraktade
hvarandra med häpnad. Men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
