Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161)
Shire började bviska till
hvarandra: det Ar ett prof! — och
svarade: fader, vi blifva hos
dig! Endast Mirza och
Mirjam framträdde med
nedslagna ögon och bådo att fa de.
kameler, som lofvats dem.
— Hvad? sade konungen;
alla de andre blifva mig
trogne, och minn yngsta barn
vilja fly bort frän sin faders
ansigte?
— Det är icke för vår skull,
fader, utan Jör din, svarade
barnen och kysste lians händer.
— Gån bort från mina
ö-gons ljus, otncksamc, och
kommen aldrig tillbaka! utropade
konungen vredgad, och sä
bort-dref ban de båda barnen med
deras kameler i villa öknen,
]Mirza och Mirjam redo
sörjande bredvid hvarandra och
visste intet annat, ån att det
var allvar med
pcrscrkonun-•jens infall. De hade genast
i början uppgjort en plan
huru de skulle rådda deras
fader, och rådgjorde nu derom,
medan de redo i öknen.
— Yi skola rida lill den
fremmande konungens läger,
sade Mirjam. Der vill jag
kasta mig för hans fötter och
kyssa lians skospetsar och
gråta alla hans silkesmattor vata
af mina tårar, tilldess ban
lofvar mig att icke göra vår
fader illa.
— Men om ban icke hör
dina böner, vill jag uppresa
mig soru ett ungt lejon och
slå honom ihjäl, sade Mirza.
Da skola persernc vara titan
konung och nödgas ||y till sitt
land igen; men om de släcka
mitt lifs ljus, ilör jag glad, ty
jag har räddat min faders
andedrägt.
Vid dessa ord redo de allt
längre in uti öknen utan väg
eller slisj, och solen gick
neder, och ined detsamma var
det mörker och natt allt
rundtomkring. Oeh samumvinden
gick om natten igenom öknen
och bortsopade hvarje spår i
ilen brännande sanden. Men
barnen redo allt vidare, i hopp
att komma till fiendens läger.
Om en stund sade Mirjam:
såg, min broder, hvarföre
fnysa vara kameler och stadua
ibland sä oroligt, liksom ville
de icke gå längre?
Mirza svarade: derföre
fnysa katnclcrne, emedan de
höra lejonet, öknens konung, gå
ut pä rof om natten. Men var
vitl godt mod;
lejonetärädelmodigt, och skall icke göra
uss illa, sålänge det har
gazeller och antiloper att fånga
vid vattukällan.
Åter om en stund sade
Mirjam: kan någon ha gitt vilse
i ökucn, efter jag hör likasom
cn menniskas klagande rop i
fjerran mörkret?
Mirza svarade: var vid godt
mod, det är endast hyenan,
som går i lejonets spär titi
dela dees byte, och hyenan år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
