Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161)
ser palmer och vattubäckar i
englarnas ljus.
Mirjam lindé rätt, tle lindé
nu kommit till en oas i öknen
och stego af sina kameler,
gåfvo dem vatten och tillredde åt
sig ett sofställe till natten. Men
Mirza var ännu ieke utan
fruktat) , ty lian visste att många
djur, håde goda oeli elaka,
bruka uppsöka sädana källor
att slåeka sin törst. Och viil
det han närmade sig bäcken,
gick fullmänen nop öfver den
stora öknen och den gröna
oasen, och bäcken glittrade som
en lång silfverstrimma i
män-skenet. Mon långs denna
strimma stod en lång, lång rad af
hufvud vid hufvud, och det
var flera tusende öknens djur,
som kommit att dricka ur
bäcken, och Mirza såg till sin
stora förvåning att lejonet stod
orörligt bredvid den skygga
gazellen, hyenan bredvid
rådjuret, tigern bredvid den
rädda antilopen, men ingen af
dem syntes mena ondt med
sin granne eller frukta hans
närvaro. — Ilu, sade Mirza,
här kan ingen sofva; här äro
nattkamrater mer ån vi önska,
och somlige af dem äro icke
att lita på,
— Var vid godt mod, min
broder, sade nu Mirjam i sin
tur. Ser du icke att ile två
hvita englarna gå och göra
ett tecken i djurens panna, att
intet djur i natt får göra
någonting ondt? Derföre lät oss
hvila trygga vid palmens fot.
Allahs hand beskyddar oss,
medan vi sofva. (Slut följer.)
Femte hjulet under
vagnen.
— Alltid iir dtt i vägen,
brummade skogvaktaren då han i skymningen
höll på nu snufva Öfver den lilla
knubbiga Anna, nom gatt och lekte vid
dörren.
— Sitt ieke just vid dörren, tillade
skogvnktarcnior, — kan du icke leka
med gossarne, de äro aldrig i vägen.
Anna steg lydigt tipp och närmade
sig fyra gossar, som i ett hörn
ufstu-i gån voro sysselsatta med att sättu ihop
cn liten kärra.
— Trampa icke på min knif 1
ropade Mils, den äldstu, och Anna drog
sig förskräckt tillhaka.
— Nå, nå full inle öfver mig,
utbrast Matts förtretad.
— De Hickornu gä då ulltid som
om dc vore blinda, mumlade Jöns med
eu liten blick på lilla Anna, som belt
bekymrad ej visste, hvad hon skulle
göra för ntt icke vara i vägen. Hon
lade händcniu på ryggen, lät hufvudet
sjunka ned på bröstet och snckude djupt.
— Ilar dti fjerde hjulet snart
färdigt, Jöns? frågude Nils.
— Straxt, blef svuret; se här. nu
skola vi fästa det vid axeln — så der
— det blir schnngtilt, vet ni pojkurl
Lilla Anna böjde sig ned för att
också få se den „solinngtilu* kärran,
men koin i detsamma utt stjelpa
omkull cn iiijölkorg, soln stoll på bänken
bredvid henne.
— Är ilu nu igen friuinucl huunnde
skogvoktaremor, — du gör då ingenting
unnut än illa.
Den lillu tlickan smög sig tyst och
varsamt i mörkaste vrån bakom Jöns
och sutte sig tigundc på golfvet.
— Käru Anna, du är just som
femte hjulet under vagnen, saile Malts i
det hatt fästade axeln vid kärriiu. sc
här ilr nu fyru hjul. men om jag nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
