Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
feg; jag skall bortilrifva
henne med mitt ridspö.
Slutligen sade Mirjam: nu
hör jng åter ett ljud helt
nö-ra, men det är ett rysligt ljud;
hvad kan det. vara, min
broder, efter våra kameler stndna
tvärt och darra sorn
mandel-trädets löf darra lure en
jordbäfning?
Mirza svarade endast: hall
dig helt nära till mig, min
syster; vi vilja befalla oss uti
Guds beskydd. — Mirjam såg
ej i mörkret huru blek han
var, tv han igenkände tigerns
rytande, och tigern är det
grymmaste af alla öknens
rofdjur och lemnar aldrig någon
vid lif, som råkar ut för dess
klor.
Likväl blef Mirjam orolig,
ty det förskräckliga rytandet
kom allt närmare, och bon
begynte bedja en bön till Allah,
som på arabernas språk
betyder den ende och allsmäktige
Gud. — Store Allah, sade hon,
vi äro här t va fattiga barn,
förskjutne af vår fader och
bela verlden. Yi veta ingen
väg eller tillflykt i natten och
öknen midtibland grymma
rofdjur; allenast du är vår
tillflykt och vårt beskydd. Och
om du vill, skall intet ondt
hända oss, och din allmakts
band skall leda oss trygge
i-genoui alla faror. Store
Allah, befall dina englar att
ledsaga oss till ett. godt
hvilställe, sa skola vi i morgon
kasta oss på vårt ansigte före
solens uppgång och tillbedja
ilit.t namn i hiinnielens ljus.
Vid det att Mirjam ännu
had och Mirza hade dragit sin
sabel mot rofdjuren, hördes den
rytande tigern i fullt spräng
allägsna sig, likasom ville ban
Hy för en, som var starkare
än ban sjelf. Och kainelerne
upphörde att darra och
begynte åter gå framåt med
var-sama steg, och samum
upphörde att blåsa. Då sade
Mirjam åter:
— Säg, min broder,
hvarföre börja kainelerne gä?
— Jag vet ej, svarade
Mirza; det är troligen derföre att
den heta vinden har upphört
och luften känns svalare.
— Men jag ser likasom två
ljusa strimmor gå framför oss,
en framför din kamel och en
framför min. livad kan det
vara, min broder?
— Jag ser dem också, sade
Mirza; det måste vara
strimmor af månen i skyn, eller
också är det sådana sköna
lysmaskar, som stundom
glimma, när daggen faller om
natten.
— Nej, sade Mirjam, nu ser
jag dem tydligare. Det är två
hvita englar, som gå framför
oss och leda våra kameler, och
de äro så lätta och
genomskinliga, som den klara
morgonluften. Lät. oss tacka
Albi||, min broder, ty ini ha vi
kommit till en källa. och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
