Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
As 20.
Lördagen d. 16 Maj
llidll,
Mirza och Mirjam.
(Fortxiitlninij mil till/ från !<■’<> 19.)
Ö, hvad det var skönt och
svalt, när Mirza och Mirjam
vaknade vid solens uppgång
under palmer och
mullbärsträd i flen gröna oasen, som
låg der midt i den stora
öknen! De knäböjde! för Allah,
såsom de alltid gjorde morgon
och afton, och tackade öknens
och verldens Skapare för hans
beskydd under den mörka
natten, dä vilddjuren lågo
omkring dem som tama lamm.
Små fåglar med guldgula
vingar sjöngo rundtomkring dem
i träden Allahs lof; svalorna
från norden flögo öfver
vattnen och fångade trollsländor,
medan i bäcken plaskade två
hvita svanor, som också Hytt
•lit undan nordens vinter frun
det fjerran Finland. 1
Arabien är aldrig vinter, men ock-
så aldrig vår; öknens barn
frysa aldrig, men få heller
aldrig glädjas åt vårens ljufhct.
Nu badade barnen i källan,
vattnade sina kameler, fyllde
sina. fickor med dadlar, sina
läderHuskor med vatten, och
redo sä åter ut i öknen, för
att uppsöka perserkonungens
läger och rådda sin fader,
konungen öfver rika Arabien.
Lat nss rida mot solens
uppgång, sade Mirza, ty 1’ersernc
bo i morgonrodnaden land,
och der skola vi finna dem.
Men Mirza hade ett kortare
tålamod än hans syster
Mirjam och började redan längta
till resans slut.
När det led längre på
dagen, begynte solen ater
bränna den gula sanden, och
luften blef allt hetare, medan
intet träd och ingen skugga
fanns, så långt ögat säg, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
