Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
As n,
Lördagen d. <3 Juni
\m.
Hvad en moder icke kan.
Uti cn svagt upplyst
kammare satt vid midnatten
sorgsen en moder med förgråtna
ögon. Omkring henne lågo
i de små sångarna hennes fyra
barn. Det femte, det minsta
låg i hennes famn. Hon
blickade från den ena till den
andra, de voro så sjuka, så
bleka — ännu för en vecka
sedan hatle de siått som rosor i
en rosengård, så blomstrande,
så fulla af lif. Nu hade den
grymma sjukdomen kommit
oeli böjt dem, den ena efter
den andra och det såg ut som
om de skulle brytas snart alla
för att planteras i andra
rosengårdar. En lått sömn
hade nu för en stund tryckt till
deras ögonlock, också den
minsta hade somnat.
Den gamla Anna kom på
tå och bad att modren skulle
unna sig litet hvila, hon hade
vakat dag och natt.
Sköterskan tog den minsta så sakta
och ömt på sina annar och
modren smög sig till sin bådd.
Hon vände sig till Gud i bön,
inen hennes hjerta kämpade
en hård strid. Hon bad att
Han för henne skulle skona
hennes små älsklingar. „0m
någon illustr offras, så tag o
(itid dock blott cn, had hon
med svidande hjerta", men hon
bäfvade för att tänka på hvem
af dem som skulle skördas.
„Tag ej Hera ån en, låt mig
behålla de öfriga". Hennes
trötta ögonlock slöto sig och
hon somnade. Ilon hade ej
sofvit länge innan hon
förskräckt vaknade. Dödsengeln,
ined sina stora silfverhvita
vingar trädde in. Dess ögon
strålade af ett förklaradt sken. Men
der spridde sig en isande ky-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
