Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lit»
la i rummet och dess ansigte
var hvitt såsom snön. Engeln
knni till iiinilicns sång.
„Du lofvade mig en — är
du redo dertill? Jag är nu
här för att hemta den du ger
inig".
»Ack vänta, vänta", ropade
modren i ångest, »låt mig
åt-niinslone välja hvilken är mest
mogen för flyttning, hvilkens
död minst skulle sönderslita
faders-och modershjertat". < )ch
hennes tanke och hennes öga
llög från ilen ena till den
undra nf dem, utan att vaga
dröja vid någon. För henne
voro de alla lika kära, lika
o-umhärlign. Hon bäfvade för
hvilken engeln skulle utpeka.
»Får jag taga din äldste?"
frågade dödsengeln.
»llorl, bort, kom ej när
honom, andas ej pa honom, ban
mitt älsklingsbarn, min
förstfödde, honom som jag hoppas
så mycket af. Jag kan ej
lefva utan honom".
»Nå, denna då", sade den
bleka engeln och visade på en
ljuslockig vacker 8-arig nicka.
»Ack nej, hon är ju min
hjelp, min tröst. Ilon är ju
de små syskonens allt. Hvem
skulle ställa för dem, hvem
skulle leka med dem? Jag
hinner ju ej med aili. Mon är
cn moder för dem då jag
måste syssla med annat.
»Då måste du gifva mig
denna", sade engeln och
pekade [iå en mindre flicka, från
hvars förr sä rosiga kind,
sjukdomen tvättat all rodnad.
»O! tag dock ej henne", had
modren med tårar. I lon är sin
faders älskling och också mig
sa kår, ty hon är sin faders
afbild. Icke henne! Hvem skulle
smeka honom så ömt och varmt
som hon, da ban trött
hemkommer från sitt arbete".
»Vill du ilå gifva mig
denna gosse, för honom har du ju
fällt så många tårar da ban
ståndigt varit sjuk". Och
engeln närmade sig redan den
lilla treåringen.
»Icke heller honom",
suckade den olyckliga modren.
».Skulle de varit förgäfves alla de
nätter jag vakat för honom!
Han var ju redan frisk efter
allt det myckna lidande ban
från sin födelse utstått, och
nn kom den grvmuia
sjukdomen och lade också honom der
bredvid de andra. L;ii honom
dock än engång tillfriskna —
ban har knappast smakat
lifvet ännu".
»Då ger du mig denna,
efter du ej kan skiljas från dc
andra?" och engeln bredde
sina hvita vingar för att
bortföra den minsta. Men modren
slöt det späda barnet ömt i
sina armar och bad: »Tag dock
ej vär ögonsten, allas var
älskling. Del utgör ju allas vår
fröjd att vårda denna Späda,
hon ilen minsta. Hennes
leende är hemmets solsken. Ack!
icke kan jng välja emellan dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
