Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19.*)
— tlct kun ön moder oj! Do
äro mig iilla lika ilyrn. Måste
ott al’ ilcin bort, sä tager Gud
hvilket han finner bäst. Ske
(iuds vilja!" Och i stum
undergifvenhet sänkte hon sitt
hufvud.
Men nu våektc henne det
hit trå qvalet. ILin hade
endast drömt.
Långe bådo hon sofvit —
vårmorgonens sol sken klar
genom fönstret. Hon
skyndade sig förskräckt till barnen.
O, huru rysligt, omdödscngoln
doek i verkligheten hade
varit der och sakta bortfört
någon af dem. Nej, de sofde
alla, men modrens öga såg att
de sofvo helsans sömn.
Sjukdomen var kufvad och under
sömnen hade ej dödens, utan
helsans strålande engel andats
öfver dem och gjutit nytt lif
i deras bröst. Modren såg att
de ännu skulle blomstra upp
alla och hon gret glädjetårar
öfver dem, men hon var ock
lycklig genom sin dröm —
hon visste, att om Gud
verkligen skulle sändt dödens
engel till hennes hem, hon oj
skulle kunnat välja emellan
dem, men hon skulle med
ttn-dergifvet, ehuru blödande
hjerta kunnat såga: Ske Guds
vilja! —a.
I Guds ärende.
I inkom ilen Marii rutan uti el t storl
fönster uppfylldt uf blommor, blickade,
ett par liflig» bl» barnaögon som till-
hörde cn liten Hicka inn 7 nller 8 Ar.
Hon tycktes ifrigt vAutn någon neil
sträckt’- alltjeiiii fram Kitt lilla hufvud
för nit kunna se rätt långt ut på
gulan. 11 vnr jo förbigående mönstrades
uogii oeli hlommomit i fönstret voro i
liira ull afbrytas hvarje gäng det
lifliga barnet hoppade tipp pà fönstret
eller pa stolen. Kaktus och ros
försökte med sina tuggar qvarhållit den lilla,
men hon lösgjorde snu|t ilcu korta blå
klädiiiiigeu och fortfor ull titta genom
rutan. Efter cn half timmes förlopp,
hijppuilc den lilla ned och ropade glad:
.nu kommer hon!" hvarefter hon ilade
till dörren och öppnade. „ Ändteligen,
söta Hilda! .lag har så länge väntat
dig; redan för cn half tilume seduu
kunde jag min lexa ... du har varit
långe borta i dag ... men hvarföre ser
du så sorgsen ut? hvarföre är du så
blek?"
— Jag har varit hos Lunders.
— Ah!
— De två yngsta barnen äro nu
också sjuka.
— Så ledsamt! l)à år det bara lilla
Lotti som är frisk; huru skull hon
kunna -köta alin de sjuka.
— IJon gör sitt bästa; mycket
förmår ej ett barn. Och un’ hafva dc
hvarken bröd eller penningar i huset.
— Då måste de ju dö.
— Jag skull koka Soppa och föra
ät dem i morgon.
— Men är du ej rädd för smittan,
Ililda? frågade ilen lilla sakta.
— Kärn, lilla syster, då inan gàr
i Guds ärendt liar del inguu fura.
— Kau titi då ej bli sjuk nu? Kall
del ej smitta?
— Ack jo, det kau visst hända,
men om ingen v&giule besöka eller
sköta dc sjuka, så måste dc ju dö af brist
och elände. Att med afsigt kasta sig
i fam är synd, men der man kan
hjelpa. får mun cj frukta.
— Kan inte lingon annan gå dit
äu du? Jag Ar -A rädd, att iln skall
I bli sjuk och dö, hviskade den lilla
lliekiiu lindande sina unnar om systerns
hals. -Min lilla Judith, om jag blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
