Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■20A
na gubben — han hade visst
hört talas nm ilen nu rådande
stora fattigdomen och hade
li-kasa hört, att del fanns
menniskor, hvilka hade intet att
äta, mon han hade dock ej i
staden kunnat rätt föreställa
sig detta. lian såg också
tårar i modrens ögon och
började tycka, att det var myekct
sorgligt att tänka, att gubben
skulle mås ta hungra, dä ban
och hans föräldrar skulle
återvända till Btailen. Plötsligt
rann honom något i sinnet och
strålande af glädje drog ban
sin mor vid klädningen in i
andra rummet. Nu, mamma,
vet jag hvad jag gör,
hviskade ban i största ifver. Icke
behöfva syskonen några
julklap-ner och icke vill ju mamma
hafva någon namusdagsgåfva
af mig och ölåndningen tänker
O •
jag ej mera på, blott jag får
gifva min silfvermark at
gubben, så han ej svälter ihjäl.
— Men knäckorna?
invände modren.
— Ah, dem bryr jag mig
ej om!
— Men alla dem du köpt?
— Ja, visst har jag köpt
bra många knäekor, men
resten af penningarna lår nu
gubben.
Modren framtog den lilla
asken hvari Ottos penningar
förvarades.
— Mamma, ropade Otto belt
bestört, da ban öppnade den,
här år ej mer än fyra penni
i|var! Hvar har mamma gömt
resten ?
— Hvilken rest? frågade
hans mor lugnt.
— Resten af penningarna!
— Det år just resten — för
allt det öfriga har ilu köpt
knäckor.
Otto stod som slagen af
å-sktlti. Nästan bela marken till
knäckor och dock blott två
penni för hvarje gång! Det
var nästan obegripligt. Och
han hade ej mer än fyra
penni att. gifva ät den hungrande.
Han tänkte cj nu pä alla de
herrligheter han ämnat skaffa
sig för sin mark. Otto
började bittert, gråta, då den
gamle gått.
— Förstår du nu hvad jag
menade, då jag frågade otn du
verkligen behöfde de
penningarna till knäckhandeln ?
— Ack jo mamma! Men hvad
skall jag nu göra? Om jag
dock pä något sätt kunde
hjelpa honom!
— Du kan, om du vill.
— Visst vill jag, söta
mamma, säg blott huru!
— Han orkar ej mera
arbeta för sitt uppehälle, men
du kan, sä liten du är,
arbeta för honom. Minnes du, att
jag för en tid sedan lofvade
dig fem penni för hvarje tratt
kaffe du skulle mala? Men
du fann det arbetet så ledsamt,
att du ej brydde dig derom.
Börja nu pä dermed — mal»
allt ilet kaffe som går åt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
