Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21
8
på det orådet att stjäla sig in 1
i trädgården, genom en liten
bakport som lemnats öppen.
Då modren om qvällen (com
för att taga in sina krukor,
fann hon till sin förskräckelse
intet annat qvar uti dem, än
de nedersta stjelkarne. Elsa
och Agnes sågo tårar i
hennes ögon och hon Båg så
bedröfvad ut, hon, som annars
alltiil syntes så lugn och nöjd.
Iluru ledsamt var ej detta för
de små flickorna.
De slogo sina armar om
hennes hals och sade
smekande:— gråt ändå icke, snälla,
snälla mamma!
— Ser ni, svarade modren,
hvarför jag är bedröfvad; det
är i morgon den första
födelsedag, på hvilken jag icke åt
pappa kan binda cn krans af
stora förgät-mig-cj’er, ban
tycker så luvcket om dem, och
de växa ingenstädes i dessa
nejder.
— Hvarför tycker han så
mycket om dem? frågade
Elsa.
Modren smålog, och sade:
— Ja, det vill jag berätta er.
Den första gången pappa och
jag sågo hvarandra, nåde jag
en kraus af dylika blommor i
mitt hår, och det var juat på
pappas födelsedag; sedan blef
jag hans hustru. Det var
redan för flera år sedan, men
derför alt vi hålla af
hvarandra och gerna vilja minnas
denna dag, gör det oss en så
stor fröjd att hafva
förgäl-niig-ej’er på den dagen, och för
hvarje gång vi se på dessa
blommor, tacka vi Gud för
all den lycka han skänkt oss.
Ack, i morgon skola vi för
första gången sakna dem.
De smà flickorna visste icke
mera hvad de skulle säga och
gingo ängsliga kring
trädgårdsgången. Dà hörde Agnes med
ens en välkänd röst; det var
Henriks. Hon blef gladare
och sprang honom till möte.
Hastigt vaknade hos henne den
tanken, att Henrik kanske
kunde skaffa henne de saknade
blommorna — ban hemtade ju
alltid så många olika slag af
blommor.
— Henrik, ropade Agnes,
växa äfven förgät-mig-ej’er på
din äng?
Henrik stadnade. Nej,
sådana blommor växa der alls
icke, de finnas icke i dessa
trakter.
— Ack så ledsamt! sade
Agnes.
— Skulle du gerna vilja
hafva dessa blommor? frågade
Henrik.
— Ja, så gerna, så gerna;
i morgon är pappas
födelsedag, och han tycker så
mycket om de stora
förgät-niig-ej’erna.
Henrik visste ingen råd, och
derför måste
födelsedags-bordet prydas med alla möjliga
slag af andra blommor; det
var vackert, men alla saknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
