Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
Ja.
Och då jTt vi igcu at’ liuni ni
sågar och så får vi hörn fs«hi-sebä,
tschi-sohå, hein dagen 1 Då c Iir ilct
ingenting ntt ni nn går bort. Adieti!
Aiiieul Slut.
Tårar,
i.
Vet Tnnte, (let är en sak ing
inte begriper, stille lilla Jenny ila hon
en vacker sommardag inträdde i sin
mosters arbetsrum, der denna var
sysselsatt med att klippa till klildcr
Wien uf sinu små gossar.
livad llr del då. min viln?
- Ilar Tanto sett någon gråta, nar
den varit riktigt glad och lycklig?
Ja väl. Är det det du ickc
förstår?
Just det. Jag sprang i (lag ned
till guuiln Trina, Tuntc vet att hon
alltid är så glad när iiiiui helsar på
henne. Gumman satt soui vanligt och
spritude fjäder och ropade då jag kom:
god dag tillåste, tänk att bon
knm-mcr iliåg gumman! så som hon alltid
brukar säga; vi pratade cu stund och
så visade bon mig en sjuk höna som
låg inbäddad i hö vid kakelugnen. Nu
kommer det märkvärdigu: ett, tu, tre
ryckes dörren upp och cn läng gosse,
mycket större än kusin Wolter steg
in. Han sprang fram till Trina, tog
henne om halsen och sade: kära mor;
käru mor här är jag nu I Trina
slätade hans panna med sin skrynkliga
hand oeli stulc: är det nu riktigt min
egen gosse, min präktiga Anders?
Gud ske lof! Guil ske lofl Och da,
vet Tante. dä hade hon tårar i ögonen,
riktigt tårar och ile rullade långsamt
ned för kinderna. Jag tänkte hon
skulle vura bra glad öfver att fa hem
Anders, soui varit borta i flera år.
Tanten sude: Helt säkert var bon
glad och kanske ännu mera än du,
då du springer och skrattar, det var
endast cn annan, djupare stillnre
glädje som hon karide. Det kallas att
utgjuta glädjetårar.
Jenny »Ut allvarsamt begrundande
sin moster» ord.
— Det tinnes således både
gludje-iieh sorgetårar.
Gif blott akt, så skall du väl
finnu malign sorter ännu.
IX.
En ny sort, Tnnte, en ny sort
lårnr, ropade Jenny uugra dagar
derpå, 1 dag föll lilla Onni och stötte
feiii» händer mot cn träddocku; ban
gret så bittert, den lille stackarn, och
Susanna »ch jng gjorde allt för alt
trösta honom; jag lindé då ickc tid
att tänka lif hvad sort tårarne voro,
men efteråt, när Onni redan var glad
oeli hjertligt skrattade åt Snsannas
upptåg. då kom jug ihåg sorterna och
tilnklc att dctia var smärtans tårar.
Ar det så. Tnnte lilla?
Ja, det är så.
Finnes det ännu Hera sorter?
— Det får du lof att sjelf tänka ut.
III.
1 barnkammaren var ett
förskräckligt huller. Walter hade kommit heni
från skolan, han hade. kunnat sina
lexor, (att cn vacker veckorapport indi
kände sig derföre så glad och lycklig.
För att något ge luft àt siu
munterhet hötjude ban leka med sin lilla
bror; han slog kullerbytta, hjulndc,
stod på hufvud och sprang skällande
efter lilla Onni som skrek och
skrattade och så fort hans små ben
förmådde sprang omkring rummet.
Kusin Jenny satt vid bordet och sydde.
Hon lindé fått en hit vackert montin
och deraf måste dockan få eu
söndugs-kläduilig; som det var lördug
skyndade sig lille maminn nf alla krafter för
utt få den färdig.
Kom bort, Jenny Lind, och lek
med oss! ropade Walter.
Jag hinner ickc.
Ack prata du, dockan förstår
ju ej om hon bnr en ny eller en
gatn-mul klädning i morgon.
Det förstår hon visst, sade
Jenny litet häftigt, hon tyckte aldrig oiu
ntl man angrep hennes dockor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
