Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
251
hade stått i fönstret som vanligt oeli
betraktat sinn tschi-schi-guhbar.
Huru våta du voro. Oeli sedan, att ej
luifva andra kläder till ombyte!
— Ser du Kbhn. ropade lilla
Fanny en morgon, „en liten Hicka sitter
pà spånliögen ... ah, det är Hitta.
iieståmdt bon!"
Kittu kan ej vnra bär, hon bor
icke nära. sade Khtni.
Åh jo, säkert är det hon. Tänk,
att hon ej bryr sig otn regnet.
— lieu||es kläder äro sä dåliga att
de ej kunna bli sämre af regnet, och
dessutom är hon väl van dervid.
Hvarje ilag satt den lilla flickan på
spåubögen vid sågen, lekte med
stickor och käppar eller med en lurfvig
lmnd som hon hade med »ig. Oeli
barnen i fönstret längtade ifrigt att
det skulle upphörn utt regnn. Förstu
vackra soldag gingo (le ut oeli till
sågen._
— Ar detta din flicka? frågade dc
gubben.
Ja, det är Kitta. Stig upp barn
och helsa.
Flickan lydde, men var så blyg, att
hon rädd smög sig hukom fadren och
gömde ansigtet i hans rockskörten.
Gå undan, barn, bad fadren
sakta lösgörande dc små händerna, „du
får sågspån i ögonen".
- H vad ban är vänlig, sade Fanny
sakta. nhun ser unmirs sä ledsen ut-,
- Huru koin Hitta bit, frågade
Torsten.
— Hon har gått hela vägen till
fots, svurade gubben.
tion kom med min guuimn,
sade den andre gnliben.
— Är hon här? ropade barnen
lifligt
— .Ti i a.
— Och dina gossar?
— Jim; der komma de.
Barnen sågo sig om. l*å gården
kom ganska rikligt en gumma och tre
små gossar. Frnmkoinne till sågen
klättrade de genast upp pà
ställningen, sä vigt som små ekorrar, man
såg att ile voro vana dervid och att
de med tiden kunde ldi
tschi-schå-gubbar. likasom denis fader. N:o t
såg sä nöjd ut. han hvisslade en
munter visa och nickade ibland åt sin
glimma som med yngsta gassen satt
pà cn stockända. Den lilla Kitta satt
tyst på spånhögen och betraktade
Fuu-nvs och Kbbss klädningar och hattar.
Så hände sig en dag, utt den sista
stocken lades på ställningen, Pappa
var rätt glad, att arbetet lei| och att nuin
nu fick börja bygga, men barnen
tänkte hum ledsamt det skulle blifva när
det ej mem fauns några
tschi-scliå-| gubbar. Hvad skulle iiuiii nu göru,
när det blef regn eller yrväder? Och
huru roligt liude det ej varit att bela
dagen böra
ntschi-sehå-tschi-sehå-tsehi-schä", det var riktigt
sällskapligt pà det tysta landet. Syster
Martha tröstade dem med att’ nu skulle
do i stallet ß höra knack, tack, knack,
tack. när byggtnästarcnc började på.
Gumman lindé allt sedan hon kom
till orten hvarje niiddng gjort upp eld
på marken nära sågen och kokat
någon varm soppa ät gubbarne. hvilket
l||inien mycket gladde sig öfver. I
dag stodo de helt nllvnrsamma och
sågo på hum bränderna småningom
förtärdes af den gulu lågan och huru
potaterna hoppade upp och neil i
grytan.
— Det är den sista soppan, sude
Fanny,
l’å aftonen var sista stocken sågad
och mo 1 hoppade gladt neil från sin
ställning, sträckte på sin trötta rygg
och sade: nu är det slutl
— Oeh nil gär ni bort? sadcBmno.
— Jan.
— Det blir rätt ledsamt för oss,
menade Ebbu.
Gubben log: småherrskapet bryr
sig visst om oss.
— Ack jo, ack jo I ropade barnen,
det var så roligt när ni sågade.
Vi komma väl tillbaka cn gång,
trösuide gubben.
— Ack ja, när vi behöfva en ny
badstuga, ropade burnen, kommen .1
då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
