Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
23’)
räddad. Mon öfver den tysta
nejden silnktc sig dimman tang
oeli tät, och insvepte skogen,
blommorna — allt i sin
fuktiga, grå mantel. Barnet
lindé, i sin ifver, glömt att
natten var nära. Han störtade
upp och krossade dervid den
stolle kardborren tu<’d sin fot.
Hvar är stigell? Hvar är
hemmet? Moder! moder!... Ah!
der lyser ett ljus... det
ålhemmet — nti ser jag stigen!
och fullt at’ hopp och
förtröstan skyndar barnet emot det
bleka skenet i natten; men —
det flämtande ljuset irrar hän,
allt längre och längre i den
grå dimman. Natten lägger
sig mörk och tyst öfver
jorden. O irrbloss! följde du
ännu ett menniskobarn till
förderfvet?
Men på det fuktiga gräset
låg den stolte kardborren,
förkrossad, förtrampad — dess
sista tanke var den bleka,
uppoffrande, kärleksfulla tidlösan.
Kardborren upplyftade ett af
de sträfva blaueu och
borttorkade en brusten daggdroppe
— en bitter tår. —il—
Nellys dröm.
Vårsolen kostade sina vänliga
»trålar in genom de klara fönsterrutorna
neil pà en liten snöhvit bädil. der en
liten roscukindnd flicka ljufligt
slumrade. Lutad öfver bädden stod
barnets model* och betraktade ilen
älskliga, lilla varelsen, utun att uftuuas
väcka henne ur den djii|in, lugna
sömnen, ehuru morgonen redan var langl
framskriden. Hum söl var också icko
den It 11» Nelly, der hon låg. med dru
hvita runda armen öfver det
|juslooki-go hufvudet, de klaru ögutieu
tillslut-nu och ett ctiglulccmlc pà de rosiga
läppanio. Unn rörde snktii den späda
hunden, I tu mh viskade uàgra otydliga
ord och log sedan åter sà lycksaligt;
det vnr tydligt, ntt hon drömde. Men
klockan slog sju: Nelly hörde vakna,
ja ilet måste ske; modren tryckte en
vann kyss på den hvita pannan.
.Nelly. min lilla Nelly". Den lilla Nelly
vaknade med en djup suck, gnuggade
sig i ögonen kastade en ännu
drömmande blick ]ia mullren och utbrast
slutligen: „Ack, mamma, så skönt jng
drömde! Jng tvckte ntt jag stod i en
stor. stor trlidgård, sà stor. att jun ej
såg hvar ilen slutade. Omkring liëg
växte undersköna blommor, ljufligt
doftande rosor och snöhvita liljor, de
herrligaste frukter och stora. gröna
träd soln susade så sakta, och klura
källor som sorlndc fram genom det
mjukn gräset. Allt vnr sà tvst, sà
tyst; jug stod aldeles stilla och kände
mig sà lycksalig som om jug varit i
himmelen. Jug bar eu lin, hvit
klädning och ett guldband i buret och
undrade huru jng kommit till den sköna
trädgården. Då hörde jng sakta
musik pà ulstànd; det lät nästan som ett
echo af harpor och sång; det var icke
psalmer, men det lät ändå så heligt,
att jug nedföll pa minn knän och bull:
„ G wi, xom hof ctr barnen
lifir,-och se när jng såg upp. blef jag
varse små englar till tuscndeial. som
sväfvade emellan blommorna, öfverallt
pà det grönn gräset och vid källornns
stränder. Jug tyckte först, att de
buro långa, hvita kläder, men dà jug
närmare betraktade dem, såg jng. nil
det endast vnr hvita skyar som
omslöt derns späda gestalter. De
sväfvade fram ii[iiii att röra sinn fötter,
endast geuom litt sakta fläkta med de.
’ silverglänsande vingarne. Hvarje
engel liar en liten harpa och jug
märkte, utt musiken uppkom dà vinden
susade öfver de gyllene sträiigurne. Dà
de Inlade till hviimiidni. ljöd det gom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
