Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2
sig dock Mnrtha deröfver
särdeles bedröfvad och olycklig.
Aftonmåltiden, hvilken nil-1
tid förenade familjen,
försiggick ofta utan att fadren
yttrade ett e.nda ord. Efter
qvälls-varden giek han ut med sin
son, fann vid sin återkomst
Louise och lilla Maria djupt
insomnade, samt sin hustru
nedlutad öfver sitt arbete med
ett trött utseende, hvilket doek
mer förorsakades af ledsnad
och enslighet än af något slags
ansträngning.
I sorglig enformighet
förflöto således dagarne, ila ett
fjerde barns födelse åstadkom
någon omvexling i denna
nedtryckande stillhet.
Denna förändring
tillkännagaf sig först genom fadrens
ännu mer sorgsna och
rynkande panna, genom modrens
suckar, och de lifliga barnens
fröjd, hvilka hvarken tänkte
Iiå nya utgifter eller större
be-ryminer, utan endast uppå att
få leka och roa sig med den
lilla brödren. Medan Martha
några dagar efter barnets
födelse invecklade det i sin
friska, snöhvita linda, utstötte
hon plötsligt, ett högt skri,
doek detta skri förblef utan
gensvar hon var allena.
Den arma modren hade märkt,
att det förut redan så klena
och svaga barnet var
krympling på högra foten, och efter
all sannolikhet aldrig skulle
kunna gå utan stor svårighet.
i lon återhöll de
Irainhryiun-de tårarne, tog det späda
barnet pa sina annar och giek
till en läkare, för ntt.
derstädes få bekräftelse pà sin
sorgfulla bäfvan.
Med hjerteqval nfbidade hon
denna afton sin make.
— Se, Julius, talade hon,
och giek honom gråtande till
mötes,— barnet som Gud
gifvit oss ... och hon lade den
lilla Rudolf på fadrens knä.
Julius betraktade det, tog
den lilla foten, hvilken genom
en misslnldad fotknöl var
oförmögen att nånsin kunna gå,
uti sin hand, gaf derpå, utan
att yttra ett ord, barnet
tillbaka till sin hustru, och gick
med stora steg fram och åter
i rummet.
De små flickorna, som sågo
modren gråta, började
äfvenledes att. snvfta. Det var en
sorglig scen!
Plötsligt trädde Julius
liksom uppvaknad ur en dröm,
fram till sin hustru och sade:
— Martha, barnet rår ej för
att (»ud bed röfvat oss genom
dess bräckliga fot. Vi skola
blott duktigt arbeta och intet
skall felas oss.
— Älskade make! svarade
Martha och aftorkade sina
tårar, du tröstar mig, jag
tackar dig!
Ifrån denna stund försiggick
en fullständig förvandling i
deras enkla husliga lif. Det
tycktes som hade Gud med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
