Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(lunda lilla, lidande och
bräckliga varelse sändt en
yrnnig-het af mildhet, saktmod och
ömsesidig kärlek i deras Itjertan.
Den lilla Rudolfs tillvaro
var för mod fen en solstråle
som alltid och fortfarande
värmde. och upplyste hennes lif.
Hennes dagar förflöto ej mera
så ensligt som förut. Den
svaga varelsen fordrade
oupphörlig omsorg och för Martha låg
det en så ljuf tillfredsställelse
i att smeka och omhulda det
lijelpbehöfvande barnet,
hvilket ganska snart försökte att
besvara hennes moderliga
kår-lek. ’
Äfven Julius fann troligen
nu sitt enkla hein mera
lockande, ty sällan tillbragte ban
nu mera sina aftnar och
fridagar utom hemmet. Ilan gick
till och ined så långt —
hvilket ännu aldrig händt — att
ban erbjöd sig att hjelpa sin
hustru med arbetet, eller att
se efter barnet, medan bon
sysselsatte sig ined de
nödvändiga hushallsgöromälon. Det
var en så rörande anblick, dä
den sträfve, kraftfulle mannen
försökte att vara mild och
tålig, för att ej göra illa åt sitt
klena barn, hvilket a sin sida
ganska snart log mot honom,
och med de små händerna ref
och ryckte i fadrens fylliga,
lockiga hår. Den ljufva
bördan gjordes honom likväl
stridig af systrarne Louise och
Marié, hvilka knappast voro
förnuftiga i deras kärlek och
förtjusning för den lille
brödren. och af sonen Johannes,
som var uppmärksammare mot
modren än någonsin, då ban
såg henne öfverhopad med en
dylik börda af evigt
återkommande mödor och besvär.
Nftr den lille Rudolph
uppnått den ålder, då barnen
pröfva sina krafter, beredde den
öfvertygelsen föräldrarne ny
smärta, att ban aldrig skulle
kunna gå utan stöd. För
denna svaghet och olycka gjorde
de likväl genom fördubblad
kärlek barnet skadeslöst, och
den husliga friden grumlades
icke.
Så förflöto några år.
Rudolph växte ögonskeiiligt,
likväl förblef alltid hans kropp
ovanligt späd och svag. De
stora blå ögon tycktes stråla
af stilla längtan, sköna, gyllne
lockar svallade omkring hans
fina anlete och smärta, hals,
och hans hvita, små händer
voro så magra, att man ej
titan medlidande kunde
betrakta dem.
För ingen af de, öfriga
bar-i nen hade föräldrarne, gjort så
stora uppoffringar som för
detta; deri utvaldas te, mest
närande föda, de linaste,
varmaste kläder, ja till och ined
läckerheter saknade ej den lilla
Rudolph: föräldrarne ville sa
vidt de förmådde hålla honom
skadeslös lör sina tunga
försakelser. men stark blef ban ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
