Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dr sn småningom, minne och
lin|m uppfyllde den omätlign
tomheten. oeli Iveknn, hvars
kål In det sjuka barnet vnrit,
förblef äfven frnniih les
hemmastadd vid den härd, till
hvilken den himmelska Fadren
e-linru p;l kort tid sändt den
lille lludolph som en
villsig-nelsens eilgel. Slut.
Åskledaren.
(Fort», fr. mo 29.)
Milli liar visserligen förfärdigat
åsk-lcilnre Öfven nf |lalin, men vanligen
göras (le nf koppar eller jern.
Koppar leder elektriciteten bättre an
jern. Man behöfver icke ilornf inga
sä tjocka lednings stänger, utan kan
dertill använda ungefär tvä tum breda,
en linie tjocka bleckremsor. Men det
är mycket dyrare och der åskledare
äro mem allmänna, begagnas derföre
företrädesvis jern i runda stänger.
Alltför tunna stänger smälta lätt, de
liöra åtminstone liälln eu tredjedel
c||er ännu hellre en half tum i diameter.
Vnl åskledaren hur man att
särskilja emellan liv olika hufvuddelar:
upp-samlaren, ledningen och atlcdningcn.
De nf jern förfärdigade
uppsiiiularc-ne förses oftast i sin öfra spets med en
koppuiiiylsa och förgyllas, många
hafva också en spels af platina.
Vanligen anser tuun ntt en uppsunilnrc
förslår till nit skydda et; omkrets nf 50
—60 fot i diameter. Ar cn byggnad
längre, så är det bättre att förse den
med flere små uppsHiuhirc äu en enda
mycket hög. Lcilniiigsstängeriia
utlöpa ifrån uppsamhircu längs takåsen
och derifrån ned till niurken. Består
taket i ett hus heltochhàllet uf metall,
•så är det nog om man ställer denua
i förbindelse med jorden.
Lcdnings-ståugermi fasthållas af jornhållure,
men mun måste noga se till, ntt de
ställen der dessa äfvensom
uppsuiula-rena fästas vid ett trädlak. äro väl
skyddade emot vattnets imiängutide,
emedan annars träd virket småningom
frätes och förfares snnit fästningen
löses. Det brukas äfven uti licklädn
hållarene med guttapercha eller porslin,
hvilka hvardera äro il&llgn ledare.
An-1 dra nnse detta för onödigt, då blixten
alltid til) sill väg väljer sådana
krop-pnr, hvilka lättast leila Immun. Den
| går således icke genom jcriilcdnrcn i
takstolen som Hr af träd eller i
stenmuren, ||Inn följer jern- eller
kopptir-ledliiiigen åt. Men af den största vigt
är der. ntt den sistnämndes tilia delar
äro nufhrlitct sammanhängande och ute
rosten icke får öfverhand. För att
uthålla denun, öfvcrstryker mun jernet
med något skyddande ämne.
Takrännor nf jernblock eller zink linfvn
äfven begagnats till lediire. men nndru
sukförståudigii iifiåda derifrån.
Den nedre audun af åsklednren
måste ledns ned ända till dc ständigt
fnk-tigu jordlagren. Finnes en brann i
närheten så väljer |unn ilcnuii till
slutpunkt och tnger en koppnrremsu till
ändpunkt of ledningen för utt
undvika rost.
Åskledaren verkar cmlnst pa moln,
som kommu i dess närhet. Den kun
icke jemföras med en mugnct, hvilken
skulle leilu blixten till ifrån ufstånd.
Ar ett åskmoln ling iiäru, så knn
åskledaren verka på tre oliku säll. Det
knn nlldeles småningom utjemna
molnens och jordens clcktricitetcr, så litt
ingen blixt inträffar. Att en sådan
utjemning verkligen eger ram, är
säkert. Mun hnr på försök lemnat små
afbrott på åskledare och sett utt
under ett åskväder lifliga gnistor ined
ett sprakande ljud oupphörligt
hoppa-dc öfver dessa afbrott i ledningen.
Men åskledaren knn äfven på ett
såduut sätt förmedla en plötslig
utjemning uf elektrieiteternn. en blixt,
att intet oiiiit vederfares hvarken
huset eller dets innevånare, och kun
såväl mulnens elektricitet kilas till
jorden soiii jordens till tnolucu, ehuru
det senare mindre oftn inträffar.
S|l||||ida är åskledaren ett nf de me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
