Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är, ncli liuru skönt ti et der
barnet är!
Rudolph uppkörde ej att
smeka Jesusbarnet; han
pratade oeli log äter som förr,
oeli väl tio gånger fingo
systrarna lof att. berätta honotti
historien om krabbiln oeli
Jesu födelse.
Allas förhoppningar stego
denna afton, denna sköna,
ljufva julafton! blott ieke
Marthas, hvars oroliga
modershjer-ta ej ]< ii i h 1 ( bedi.i^.i ^ip ‡M
sm älsklings tillstånd.
Natten rättfärdigade hennes
bäfvan och farhåga, ty
barnets hosta, hvilken som dolkar
genomskar fiiodrens inre,
fortfor nästan utan afbrott, och
ingen sömn vederqviekte den
utmattade, späda kroppen.
Ingen enda af familjen lade
sig denna julnatt till hvila.
Läkaren, som Julius vid
daggryningen hemtat, skakade på
hufvudet och ordinerade intet
nytt.
Föräldrar och syskon veko
ej denna dystra, mulna
morgon från den lilla, sjuka
gossens säng, der ban låg, hvit
som den kudde, hvilken stödde
hans lockiga hufvud.
Middagstiden ändtligen bröt solen
o r>
sin bana genom molnen, och
sände en af sina ljufvaste,
vänligaste strålar öfver ltudolphs
bädd. lian ville tala, men
rösten vägrade honom sin tjenst,
lian utsträckte sina små hän-
der efter solstrålen, smålog oeli
... somnade för evigt.
Martha gret länge vid sin
makes bröst, hvilken, för att
lughjt hennes häftiga sorg,
uttalade ord af tro och hopp;
ty tron hade med lilla [-Ru-(|oi]||is-] {+Ru-
(|oi]||is+} födelse fått insteg i
hans själ, och hoppet ined
lians död.
Detta barn, om det ock
sväfvat hån till sitt eviga hemland,
efterlemnade likväl här pä
jorden ett välsignande spår.
Hans närmaste och kåraste
talade dagligen om honom och
saknade den lilla bortgångna
älsklingen. De glömde intet
enda af hans ord. glömde oj
hans cuglalika mildhet, och
det de likaledes aldrig glömde
eller lemnade, var den
sjelf-förs ikelse, den kärlek, don
undergifvenhet och alin dessa
dygder, hvilka ined lilla
ltu-dolph inträdt i detta hein.
Aldrig under tidigare år
ballo Julius och Martha haft sa
mycket afseende på hvarandra
och sä stor tillgifvenhet, och
aldrig hade do öfriga barnen
visat föräldrarne sa mycken
kärleksfull uppmärksamhet som
nu.
Ett litet snöhvitt
niannor-kors med rankor och blommor
utmärker den [ilats der lilla
Rudolph hvilar, och detta
tysta, fridfulla ställe blef
hädanefter alla Böndagar familjens
vallfartsort.
Skiljsmessans tårar uttorka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
