Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2ö»
ven föräldrarne, num med ilen
skilnaden blott, att barnen äro
så ärliga, att de tillstå (let.
Jag skall omtala för er en
händelse. Gertruds far — nu
är han död — hade. med
undantag af hennes mor, ej pä
hela vida jorden älskat någon
så högt, som sin lilla, snälla
Gertrud. Oui han ock varit
aldrig sä trött dä han oin
aftonen hemkom ifräu sina
göromål, var han det dock
aldrig sä mycket, att han ej
kunde kyssa sitt barn. Öm
söndagarne tog ban den lilla
flickan pa sitt knä, och berättade
för henne om den lille Moses,
hvilken modren lagt uti en
liten korg af vass och lemnat
pä vattnet, i den förhoppning
att kungadottern skulle komma
till stranden och upptaga den
lille, på det ban ej skulle
dödas liksom de öfriga hebreiska
gossebarnen. Det var
förundransvärdt huru många frågor
den lilla Gertrud då gjorde, och
huru gladt hon klappade i sina
små händer, når kungadottern
dä verkeligen koin, upptog den
lilla Moses, oeli dertill ännu
utvalde hans egen, älskade
moder till det s]läda barnets
anima, oaktadt hon ej visste, att
denna var hans nior. Huru
bråkade icke nu lilla Gertrud
sin hjerna för att utfundera,
om amman engång skulle
upptäcka för den lille Moses, att
hon var hans moder, det vill
säga då han blefve stor nog
lätt kiiiiua första det. 1’appa,
yttrade lion då helt
öfverlyck-lig. den stackars hebreiska
modren skall nog få tid dertill,
dä ingen är närvarande som
kan höra det, ty kungadottern
går väl ofta ut i staden.
När hon tillräckligt
förlus-tat sig och njutit af denna
lie-rättelse, förtäljde fadren 0111
ilen lilla syriska flickan, som
hotat den sjuke profeten, om
Daniel i lejonkulan, och
historien om korparne som födde
Elias.
Nu klingade kyrkklockorna
så skönt och kallade till Guds
tempel, och Gertrud lättade
fadrens hand och gick med
honom förbi de böljande,
herrliga åk rar ne samt de
blommande ängarne, der gräset svajade
i höga vågor, och fåglarne
bygde sina hon i buskarne,
gick med honom under
ekar-nes, almarncs och lönnträdens
tfvala skugga, kring hvilkas
stammar vilda vinraiikor och
skogsrefvor slingrade sig. Då
nedlutadc sig lilla Gertrud rätt
ofta för att plocka en vild ros
eller en blåklocka, och fadren
sade ej, att det var synd och
att det icke yar tillbörligt att
plocka blommor om söndagen;
utan ban had henne tvärtom
att bara hemta honom af
dessa ljutliga blomster, en ros, en
en backnejlika, en tusenskön,
och visade henne huru olika
hvarandra de voro till förrn,
färg och doft. oeli likväl huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
