Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linn sig aldrig tid luts Oss;
Lofvar ni det, Lindstedt?
— Ja, jag lofvar,
försäkrade vaktmästaren leende, hon
far göra hvad hon vill.
— I)et är l»ra, nickade den
lilla Hickan.
Nn kom pastorn, och
brudparet trädde fram till altaret.
Naëmi säg att ttinga höll den
broderade näsduken i handen,
ibland förde hon den också till
ögonen, likasom för att
borttorka en tår. När vigseln var
förbi, kom vinet och Naëmi,
som annars tyckte att vin
smakade lika illa som Hoffmans
droppar, tvingade sig nu att
nedsvälja åtminstone sä
mycket som en hel thcsked full
deraf, för att dricka Ringas
skal. Sedan kom afskedet och
det aflopp ieke utan tårar.
— Var nü god emot henne,
kära Lindstedt, ropade Naëmi
ännu i förstugan. Ringa
vände. sig och nickade, sedan satte
de sig upp i kärran, Ringa
viftade ännu med den
broderade näsduken och sä veko de
om gathörnet. Nu tinnes det
ingen Ringa Anderson mera,
suckade Naëmi, un far jag h
jelpa mig sjelf otn morgnarne
och hvad värre är, nu får jag
sitta ensam med mina lexor
när mamma far bort pä besök.
Många, mänga år derefter
salt en gammal gumma framför
spiseln i ett litet mörkt rum
vaggande ett gråtande barn.
lin liten flicka om tio ar
tvättade stentallrikar derinvid.
— Det år sa ledsamt att
vara fattig, käril mormor,
klagade den lilla tvätterskan. Den
arme, lille Gösta måste dö om
vi ej få mjölk at honom och
Naöuii fryser sig förderfvad i
den tunna klädningen: jag
måste täcka öfver henne med min
schawl, se, huru lugnt hon
sofver, men händerna äro
alldeles kalla.
— Tag hellre min gamla
kofta, had mormodren, da
måste snart gä ut i staden och
behöfver da din schawl.
— Hvad skall jag göra ute.
kära mormor? frågade flickan.
Momiodren svarade ieke, hon
steg ii|i|i och giek till ett hörn
af rummet, der hon öppnade
en liten kista. Hvad har ilu
ger? frågade flickan nyfiket
tittande i skrinet. Det är ju en tom
kista utom det der lilla pakettet.
— En tom kista, en tom
kista, eftersade mormodren lång-
i samt uppvecklande det lilla
pakettet. Der l.-ig en vissnad
myrtenkrans och en aldelcs
gulnad, fin broderad näsduk.
— Ack sä vackert,
mormor t utbrast Hickan, „en
utsydd näsduk, men det der
torra gräset kastar ilu väl bort,
mormor".
— Nej: nej, barn. Se hår,
tag näsduken ... guin man
tryckte den lill sina läppar,
hvarvid en tar långsamt rullade
ned pä bokstäfverna, „tag näs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
