Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
groft huggen sten, på livars
ena sida fanns 011 vers,
visser-ligen i eko i guldbokstålVer,
men likväl i en jemn och
ordnad stil. Versen tydde:
Ej hjclper t/i 1 fil, tj vishet t/od,
Ej kun st. ej i/inist, <j heller mod
Allsingcn lählom jorden här
Mui döden bär
Allt det, som hf ver, düdlit/t är.
och pä andra sidan stodo de
Ivå orden: Vår doktor.
Det är en ovanlig grafskrift,
ieke sannt? Der leker en hop
glada barn, fråga den minsta
af dem och ban skall med
allvarlig blick och hopknäppta
händer svara: „det är vår
doktor, han som bodde i det
hvita huset derborta, han som
berättade saeor och kunde
gtf-ra mamma, mormor, och
mormorsmor friska; men han
ligger ej mera i grafven, han är
hos Gud". Någon af de äldre
barnen, skola kanske kunna
gifva bättre besked oeli jag
vill 1111 berätta dig det jag hört
af barnen och deras föräldrar
om den gode och skicklige
doktorn. Det linnes ieke
många i byn som veta når ban
flyttade till det hvita huset;
också de äldsta i byn såga sig
icke minnas annat än att de
alltid, då de gått der förbi,
sett doktorns vänliga ansigte
i fönstret, lutadt öfver
ofantliga, dammiga böcker med
gulnade blad, hans gamla
hushållerska i köket, hans likale-
des gamla hund framför
förstugudörren och hans lilla
si-ska sittande på myrtenträdet.
Förstås att morfar och farfar
och mormorsmor minnas den
tid då doktorn ftnnii icke bar
peruk utan prydliga bruna
lockar, da Nora, hushållerskan,
ännu icke hade sa skrynkliga
kinder och om Söndagarne
nyttjade en grann röd duk med
gula. rosor; dä Pontos mamma
var en liten gläfsande
hundvalp och myrtenträdet ett litet
skott, men det var för långe,
länge sedan och det var redan
glömdt, utom någon gång när
farfar hittade ett gammalt
gul-nadt. recept i bottnen pä sin
kista, eller rlå mormor skulle
städa vinden och bland
urmodiga mössor, mal ätna
strumpeband med stora spännen och
annat gammalt, hittade en
dosa med pappersdockor, dem
hon en gång fatt af doktorn,
dä hon som liten flicka
beskedligt sväljde ned
rödsotsdroppar dem ban fiJreskrifvit. Men
byggningen var alltid sig lik,
isynnerhet Söm muraren
hvarje sommar putsade 0111
rappningen. Blommorna i den
lilla trädgården doftade alltid
lika ljufligt och gårdsplanen
var alltid lika ren, och
rönnarne susade bredvid hjörkurnc
och nedkastade sina hvita
blommor på de förbigående.
Barnen och de unga tyckte, att det
aldrig varit annorlunda.
Hvarje morgon öppnades porten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
