Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2(57
det hvita lutset och doktorn
trädde ut, klädd i en läng,
snushruu röck med stora
fie-kor, gr ii filthatt, en stor käpp
ined niessingsknopp | den
Nora hvarje Lördag BJ.åstc
skura), och en gul silkesnäsduk
som hängde lungt ut frän
bakfickan. Först stod han stilla
likasom för att begrunda om
han borde välja högra sidan
eller den venstra, styrde änflà
slutligen alltid sina steg inåt
byn, förbi kyrkan,
gästgifve-riet, tingshuset och den lilla
salubollen, vände sedan om och
satt en stund pä kyrkogarden
just under den stora eken i
hörnet och gick sedan hem
i-gcn, till sina böcker och
blommor. Intet väder kunde
hindra honom frän denna
promenad och folket i byn trodde
sig ha märkt, att regnet eller
stormen saktades till denna
timma. Alla barnen visste
mycket väl hvilken tid pä
morgonen detta var och derföre
syntes i hvarje dörr, i hvarje
fönster sma hufvuden som
nickade och doktorn nickade
outtröttlig tillbaka. Men fanns
der någon på kyrkogården ila
doktorn sutte sig under den
gamla eken, sa aktade iiiati sig
noga att störa honom — det
troddes, att doktorn då gjorde
siu morgonbön. L’å
förmiddagen sag nian honom icke
ute ifall det ej fauns någon
sjuk; först pa eftermiddagen
gjorde ban sin andra spatser-
|tur och ilen lände barnen till
stor nytta och nöje. Da satt
gubben igen under eken, men
nu omgifven af gossar och
flickor af alla åldrar frän de
minsta, som sutto i hans knä
eller kröpo under trädbänken,
till dem som till midsommaren
skulle „slippa frnmM d. v. s.
för första gången gä till
nattvarden. Om inan låtit barnen
berätta hvad de gjorde under
eken, sä hade de troligen icke
kunnat gifva ett bestämdt svar;
mest var det lek och sagor
och sång, och likväl visste
tiiödrarne ej huru de små lärt
sig läsa och räkna och huru
ile kunde de vackraste sånger
om „våren" om „diifvan pa
liljeqvist" om „korpen och
räfven" och många andra; och
roligt måtte der hafva varit
ty båttre än riset verkade,
orden: „är du obeskedlig så får
du ej i afton ga till doktorn".
Om vintern, dä drifvor och köld
hindrade (loktorn att länge
sitta ute (fastän den af byns
gossar skottade vägen alla
dagar ledde till eken) och
barnen således ieke heller kunde
i vara der, samlade doktorn de
unga titi sockenstugan
bredvid kyrkan och der sutto de
vid lauga bord, petande med
underliga tecken, prickor och
kors som med tiden blefvo
runda och vackra bokstäfver.
Dok-mni gick sjelf från bord till
bord, pekade ined sin langa
käpp och sade ined sin stritf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
