Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A* SI
Lörtlatreii d. £2 Augusti
1868.
Zudi.
Det sista huset vid slutet af
staden tillhörde mäster Aron,
skräddaren. Det var ieke stort,
det var loke vackert, men godt
nog för en fattig man och hans
lilla dotter: ja, sä godt att der
blef Ännu två rum att uthyras,
det ena ät korpral Stolt, ban
ined trädbenet, det andra ät.
madam Klink som brakade
sköta sjuka.
Mäster Arons hus stod vid
stranden af elfver), som flöt der
sä klar och djup emellan sinn
gröna stränder. Huru trefligt
var det icke för den fattige
mannen att fä blicka ut pä de
glittrande böljorna och pä den
mörka, lummiga skogen pä
andra stranden, medan ban
gjorde knut pä traden, ty
oftare gaf ban sig icke tid att
so upp fran sitt arbete. Och
huru helsosamt var det ickc
att. få inandas den friska,
rena luften genom det öppna
fönstret, då ban bela dagen
måste sitta inspärrad i den
lilla qvafva kammaren. O, det
var en välsignelse!
Zudi, mäster Arons dotter,
var en vild unge, sade man,
men man glömde, att ingen
moder vårdat och undervisat den
lilla. Mäster Aron var en
flitig och beskedlig- man, men
ban hade icke tid med Zudi
som ban dock hjertligt
älskade. Han satt bela dagen på
bordet framför fönstret och
sydde och tänkte dä på ingenting
annat än kläde, tråd, vax och
sax. Zudi sprang hela dagen
omkring på gården eller på
gatan, oftast lekte hon dock
vid elfvcn; der trifdes hon sä
väl i di t mjuka, fuktiga
gräset, under de gröna, smidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
