Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2X4
nästan likn hemmastadd som
på land och låt sig höjas och
sänkas af vågorna; stundom
försvann hon för några
ögonblick alldeles och då höjde
Do-do, som satt på stranden,
uppmärksamt dc bruna öronen och
bliokade ifrigt på den punkt
der det. lilla svarta hufvudet
sist varit synligt, men då
Zu-di åter dök upp på ett annat
ställe, lade Doim sig tillbaka i
gräset och suckade lugnt. Då
Zudi tröttnat vid denna lek,
steg hon åter upp på
stranden, vred vattnet ur det långa
håret och påtog sina kläder,
hvarefter hon började dansa
för Dotlo, knäppte med
fingrarne och sjöng gällt och högt
sina vilda sånger med ord dem
ingen förstod.
— Der dansar det arma,
vilda barnet, sade grannarne
och skakade medlidsamt på
sina kloka hufvuden, men ingen
enda försökte tämja deu lilla
vilda Zudi. En dag hade
Do-ilo allt för länge lekt med sin
lilla herrskarinna och
utsträckte sig trött i gräset, Zudi
lade sig bredvid med hufvudet
pä den trogna rännens
lurfviga bröst och sa somnade de.
båda tvä. Kort derpå syntes
en liten gosse med ett knyte
vid mäster Arons port, ban
fann den stängd och bultade
på, ingen öppnade; dä
bemärkte han Hickan och hunden och
närmade sig dem; han stod
en stund och betraktade de
slumrande vännerna: Hickan
sof lugnt ntom att hon ibland
sakta knäppte med fingrarne
och hunden morrade, den
drömdt- säkert om någon hund som
ville från röfva den ett. godt
ben. (iosscn vidrörde sakta
den sofvande Hickan: Zudi
reste sig genast, klarvaken upp,
men då hou märkte gossen,
upptog hon en sten. Dodo
satt c sig också upp och
blickade förståndigt pä sin
herrskarinna som om den velat
säga: -jag är färdig då du
befaller".
— Iluru kommer man in till
skräddaren ? frågade gossen,
porten är stängd, jag slipper
inte in.
— Dit är en gatpojke?
frågade Zudi utan att besvara
hans fråga.
O
— Nej, det å r jag icke,
svarade gossen stilla leende.
Zudi betraktade honom
misstroget och qvarhöll ännu
stenen för säkerhets skull.
Dä år du — den sjuke
herrns gosse, ban som sitter
hår alla dagar och ser på vår
elf för att bli stark?
— Ja, min pappa är sjuk
och brukar sitta vid elfven.
Zudi fällde långsamt stenen
pä marken.
— Kanske är du
skräddarens dotter? frågade gossen.
— Ja, det är jag.
— Da kan du kanske säga
mig hunt jag skall komma in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
