Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der flere dagars tid vnr
bäcken likasom lefvande uf bara
larver.
De flesta uf dessa larver
sakna dock den goda
egenskapen att gå i vattnet och
dränka sig. Sedan de ätit sig
stora, kräla de in i den
luckra skogsmyllan och spinna
der in sig i små hylsor, från
hvilka nya förödelseskaror om
våren utgå.
Härvidlag göt nu också
räfven sitt bästa för att
förminska antalet af dessa små
öde-låggarc. Om vintern finnes
intet fogelbo att plundra och
ingen harunge att knipa.
Mickel får då undergå svältkuren,
men hungern stärker dess
väderkorn och skärper dess
uppfinningsförmåga. lian
uppsöker dessa larver, der dc ofta
ligga i massor nå hvarandra
och fyller ined denna kompott
luckorna i magen *). Under
hela vintern vandra tusental af
dem, i sällskap med en och
annan möss-stek, in i herr
Mickels kök.
Ehuru de vilda kaninerna
egentligen icke förekomma i
Tyskland, sa finnas af dem
dock undantagsvis hår och der,
och da de otroligt hastigt
förökas, så blifva dc ofta en
Verklig landsplåga. De första att
skickligt dölja sig för jägaren,
*) Ilar mims om förli&lluudcl i
Tyskland, ty i norden, der marken Sr
frusen, inöste Mickel ltäf sukmi dcnnn
slags föda.
men räfven utgör skogens
beskyddare emot dessa
fremlingar» tilltag. Han bygger
gerna sitt bo midt ibland dem
för att alltid vara tillhands
såsom polis tjensteman. Deras
gängar äro visserligen för
trånga för honom, men han
ledsnar ej vid besväret att ofta i
timtal ligga pä ltir, gömd vid
deras utgångshål. Så snart en
långörad sttasknre visar sig,
har han med ett djerft skutt
försäkrat sig om steken.
Hoppar räfven vid ett
sådant tillfälle miste, sä
uppföret- han sig alldeles såsom det
anstår en så slug och
förståndig jägare som han är. Han
springer icke missnöjd bort
med svansen mellan benen,
u-tan gör ett nytt försök, lian
upprepar skuttet sä ofta, intill
dess ban är säker att en
annan gång riktigt beräkna
afståndet. Han öfvar ordentligt
in sig i sina jagtkonster och
ger sina förhoppningsfulla barn,
de ull ha riga, grågula
lättingarne, en grundlig
undervisning deri. Han lär dem att
1 på sädesfälten fånga den
snåle mulvaden, som icke år nöjd
metl att äta sig mätt på
landt-niannens ärter och spanmål,
utan dessutom ännu bortbär
hela mått deraf i jorden.
Vid de spatserfärder, hvilka
den gamle företager sig med
sin familj, komma stundom
äfven majbaggar och
gräshoppor i turen, då och då äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
