Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon saftig snigel och efter
ett vnrmt regn daggmaskarne.
Också get ing" me, hvilka med
sina gift fyllda gaddar äro så
farliga för liarnet, stå under
Mickels polisnppsigt. Han
vädrar deras hnn och tömmer
dem och skyr ej ens ett styng,
hvilket som oftast kommer
honom till del från de
förgrymmade insekterna och spisar
slutligen alla getingslarver, som
linnes i hoet.
Oaktadt dessa inånga
ilvg-der år dock hela verlden
fientlig emot råfvcn. Låter han
en gång se sig om dagen
u-tanför sin håla, då skriar och
skräner hela skaran af svalar:
in ordn re, mördare! och
förföljer honom steg för stog, så
att han ej kan komnin åt
annat än högst en majbagge,
som nedfallit från trädet, eller
en groda. Det återstår för
honom intet annat än att vandra
hem till sin bostad och
afvakta aftonen. Mans ögon äro
också, likasom kattens och
ugglans, alla egnade att se med i
halfmörkcr ån i det klara
solskenet. Det svarta i ögat
(pupillen) ser om dagen endast
lit som en smal strimma, i
mörkret är det. deremot rundt
och lysande, lian förstår sig
äfven på att tillnchmcd i
mörkret und>:ä de faror som
jägaren bereder honom, och
endast i den högsta nöd fustnar
ban i den fälla, som är utlagd
tör honom. Ar ban fast en-
dast med ena henet, sä biter
ban hellre sjelf oförskräckt af
det, ån hnn ger sig sjelf
förlorad.
I sin håla uppehåller ban
sig företrädesvis endast den
tiden då han har ungar samt
om vintern. lian är ju också
icke säker der, fy jägaren
skickar taxhundarnc in efter
honom, liesätter hans utgångar
med fållor eller gräfver ut
honom. Derföre gömmer han
sig under den öfriga tiden af
• t
året i de tätaste snår eller ock
i sädesfälten och uppjagas då
af jägaren och hans hundar
eller uppspåras af dem på
skott-hall. Engelsmännen, hvilka
äfven annars hafva många
besynnerliga nöjen, finna också
ett särdeles nöje deri att
uppspåra den stackars krabaten
ur hans götnsla och att sedan
med hästar och hundar hetsa
honom så länge intill dess ban
ej mer förmår slippa undan.
Dä gör hnn cn mängd skutt i
kors och i tvärs för aff leda
hundarne frän spåret,
begagnar hvarje tillfälle, hvarje
dike eller snår för att leda dem
vilse och springer stundom cn
sträcka af åtskilliga mil innan
ban upphinnes. Hjelper
honom intet af allt detta, så
försvarar han sig med raseri med
sina tänder och säljer sitt lif
så dyrt som möjligt. Han
dukar, lik en hjelte under för
öfvermakten utau att låta ett
enda skri af smärta undfalla sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
