Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
290
Men när de sågo på den lille gossen,
Då logo de, som ljungen ler på mossen:
Hvad han iir nätt! Hvad lian är (in och rund!
(Ocli pojken vägde sina Ijorton pund).
Nu var en hemlighet med samme jätte,
Att ingen menska visste hvad han hette,
Och det var ursprungsordet, hvaruppå
Hans makt berodde och lians slägt också.
Eu dag kom helgonet Sankt Lars till stranden
Att döpa hednafolket der i landet
Och ville bygga åt den kristnes Gud
En kyrka och en herrlig altarskrud.
Der feltes kalk och tegel, det gick saktligt,
Och jätteguhben skrattade föraktligt.
Han sade: sådan liten mullvadsgrop,
Den murar jag på trenne dar ihop.
Må göra, sad’ Sankt Lars. Bygg du min kyrka,
Det är detsamma, blott vår Gud vi dyrka.
Hvad vill du ha till lön, när det är gjordt?
— Jo, dina ögon! svarte jätten fort.
Hvad? intet mer? sad’ helgonet med ifver.
Min kropp och sjul jag glad åt Herren gifver;
Bygg, kära jätte! Oeh för Herrens bus
Jag gerna skänker mina ögons ljus.
Det vare sagdt, röt jätten. Och på stunden
Begynte han alt mura kyrkogrtinden.
Det rök oin honom, när han nu hvar dag
Bröt berg till inuren med ett kny tnäfsslag.
I’å tredje dagens qväll var kyrkan färdig.
Sankt Lars gick ensam, tålig och ihärdig,
Men tyckt» det var litet synd ändå,
Alt jätten tiu liaus ögon skulle HL
Då hörde han liksom en sakta dyning
Af hafvets brus vid dagens lorsta gryning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
